Tyskland 9 juli - 13 Juli
Ikväll flyger vi till München, det ska bli skojmoj!
Har inte varit i Tyskland sen jag var två år, så jag har liite svårt att minnas hur det är där om man säger så.
Men nu får jag veta!
Åter på söndag!!
Har inte varit i Tyskland sen jag var två år, så jag har liite svårt att minnas hur det är där om man säger så.
Men nu får jag veta!
Åter på söndag!!
Valhalla, sådär så det skrek om däcken.
Igårkväll var det valhalla så vi åkte dit för att kolla. Anders tog supran och det var skojjigt :)
Väl framme på träffen frågade Lasse (tror jag han heter) om anders ville köra mot en 1000 hästars mitsubitshi... och han är ju inte den som är den. Därför blev en showrepa arrangerad där jag och Benke blev Anders "Crew", vilket innebar att man får den äran att hälla vatten framför bakdäcket och hålla emot om bilen drar åt sidorna när man burnar. typ..
Det var i varjefall vad jag gjorde, haha.
Jag ska erkänna att jag var lite nervig innan :P Men insåg rätt snart att det bara var positivt. Särskilt när man är en och femtio hög och aldrig ser nåt på racen, för nu fick jag stå längst fram och långt före alla andra och skulle göra det också fick jag stränga order om.
Måste säga att adrenalinet flödade rätt rejält efter det.
Tyvär torskade anders eftersom han spann hela vägen, men vad gör det. Det var ändå sjuuukt kul att få vara lite involverad för en gångs skull :D
Det var en väldigt bra kväll i övrigt också, hade bara skojjigt, trots kylan.. Vi hann se rätt många repor och de var utan strul med polizai etc..
Hoppas det blir fler!
Väl framme på träffen frågade Lasse (tror jag han heter) om anders ville köra mot en 1000 hästars mitsubitshi... och han är ju inte den som är den. Därför blev en showrepa arrangerad där jag och Benke blev Anders "Crew", vilket innebar att man får den äran att hälla vatten framför bakdäcket och hålla emot om bilen drar åt sidorna när man burnar. typ..
Det var i varjefall vad jag gjorde, haha.
Jag ska erkänna att jag var lite nervig innan :P Men insåg rätt snart att det bara var positivt. Särskilt när man är en och femtio hög och aldrig ser nåt på racen, för nu fick jag stå längst fram och långt före alla andra och skulle göra det också fick jag stränga order om.
Måste säga att adrenalinet flödade rätt rejält efter det.
Tyvär torskade anders eftersom han spann hela vägen, men vad gör det. Det var ändå sjuuukt kul att få vara lite involverad för en gångs skull :D
Det var en väldigt bra kväll i övrigt också, hade bara skojjigt, trots kylan.. Vi hann se rätt många repor och de var utan strul med polizai etc..
Hoppas det blir fler!
Power Walka på drottningholm med Mandish
Gympaskor blev det, hittade ett par bra. Inte snygga, för gympaskor är inte snygga. Men dom var bra.
och Power walk blev det. Kanske inte så snabb som receptet säger, men ändå Power walk.
Jag ringde Amandha och hon tyckte det lät som en bra idé det där med att Power walka. Så jag tog mig bort till Drottningholm och mötte upp en relativt liten människa med hennes relativt jättestora hund. Först gick vi ett varv runt drottningholmsparken, det vart en bra bit.
Sedan avslutade vi såklart med en stund ute på hundöarna så att Tyson kunde få vara lös. Där träffade vi en annan Grandisvovve som var mycket mindre och lite yngre. Den mosade Tyson med sina vilda lekar.
Men den lilla stackars tiken var ju med på det, förutom dom gångerna hon blev fälld och gled i farten på marken flera meter, då gick hon bort till oss och såg förvirrad ut. Vovvarna hade jätteskojjigt.
Efter åtminstone 1-1½ timme tog vi bussen och tunnelbanan hem. Tyson sov mitt i gången hela vägen... han tyckte det var bäst så.
Tror ni jag kom ihåg att stretcha eller?.. Nej och det märkte jag nu när jag reste mig från datorstolen 1 ½ timme efter att jag kom hem. sköönt stel jag är nu.
och Power walk blev det. Kanske inte så snabb som receptet säger, men ändå Power walk.
Jag ringde Amandha och hon tyckte det lät som en bra idé det där med att Power walka. Så jag tog mig bort till Drottningholm och mötte upp en relativt liten människa med hennes relativt jättestora hund. Först gick vi ett varv runt drottningholmsparken, det vart en bra bit.
Sedan avslutade vi såklart med en stund ute på hundöarna så att Tyson kunde få vara lös. Där träffade vi en annan Grandisvovve som var mycket mindre och lite yngre. Den mosade Tyson med sina vilda lekar.
Men den lilla stackars tiken var ju med på det, förutom dom gångerna hon blev fälld och gled i farten på marken flera meter, då gick hon bort till oss och såg förvirrad ut. Vovvarna hade jätteskojjigt.
Efter åtminstone 1-1½ timme tog vi bussen och tunnelbanan hem. Tyson sov mitt i gången hela vägen... han tyckte det var bäst så.
Tror ni jag kom ihåg att stretcha eller?.. Nej och det märkte jag nu när jag reste mig från datorstolen 1 ½ timme efter att jag kom hem. sköönt stel jag är nu.
Sommaravslutning med jobbet!
Igår hade vi sommaravslutning med jobbet och som vanligt vägrade Johan att tala om vad vi skulle göra innan.
Vi började dagen med den allra sista städningen av restaurangen, rapporterade lönerna och hade sedan ett möte på en timme. Vid tolv-snåret började vi promenera bort till västmanska palatset (som också ägs av vasakronan). Där träffade vi Persson och avnjöt en lunch som väl kanske inte var den bästa jag ätit men klart godkänd! Vem kan misslyckas med en krämig räksoppa? ;)
Antagligen jag.. men men.
Efter det förflyttade vi oss inte speciellt långt, bara nåt kvarter bort till något som liknade en paintballhall läskigt mycket.
(Vi har ju förstås i veckor försökt gissa oss till vad vi skulle göra på den här dagen och paintball har stått ganska högt på listan, då Johan tävlar på hög nivå i det)
Ner i en källarlokal klev vi iaf och pulsen ökade. Rosie fick panik på en gång och skulle betämt inte vara med på nåt innan hon visste vad det var, jag satt mest med hjärtat i halsgropen och såg livrädd ut. Som vanligt skrattade alla åt mig :D
Till slut fick vi iallafall reda på att vi skulle köra Phazerball, som paintball fast utan färg i kulorna. Vi blev påprackade varsin ful och svettig jacka, en väst med sensorer på och en ännu svettigare skyddshjälm.
Därefter blev mitt lag invisade i lokalen där vi fick varsitt vapen och en safety area dit vi kunde springa och ladda vapnen och vila om vi var påväg att dö typ.. Haha, det här bådade gott. Det var förövrigt sjukt mörkt i lokalen och glaset på hjälmen immade igen. Vi fick provskjuta lite och sen blev vi invisade i våran safety area för att invänta startsignal...
Den ljöd och vi sprang fram och gömde oss bakom en massa puffar och liknande. The war had began!
Haha. Jag började typ spelet med att få en boll i huvudet. (Den här såkallade hjälmen skyddade bara halsens framsida, ansiktet och pannan)
Man spelade 5 minuters matcher och kom ut som en blöt hund mellan matcherna. Lokalen var varm och kläderna ännu varmare.
Det var iallafall hur kul som helst och vi avslutade med lite sumobrottning. Elvira mot Patrik och Rosie mot Maria. Det var en jäkligt kul syn.
Efter det gick vi tillbaka till spring, drack lite Cava, DUSCHADE! och svidade om till kvällen.
Innan vi åkte iväg och åt middag överraskades vi av Mackan, minnas sambo som höll barkurs för oss! Det var ju inte helt fel då vi fick smaka på olika drinkar och prova att blanda egna.
Vidare bar det till Mariatorget och en indisk restaurang som hette typ Dado, eller dodo eller nåt. Där åt vi mat tills vi storknade, hittade på tjockisskämt till Nicklas ( He started it ) och skrattade åt Rosie som störde sig på Servitrisen som inte kunde NÅNTING. Hon frågade mig senare om jag var typ 17 år, (Hon själv var 18 och såg ut som tolv) så henne hatar vi nu ;) Hahaha..
Som vanligt var pressen stor för att gå vidare vid våra utekvällar. Jag kände mig inte speciellt intresserad av det den här kvällen. Men efter mycket övervägande tänkte jag väl följa med till Göta källare då och stå å glo typ..
Vi kom inte längre än till Snaps där dom andra drack rosé och jag smuttade i väntan på att Emelie skulle komma så att hon och Hasse kunde släppa in oss. Hon var som vanligt seg så när hon väl kom satte jag mig i en taxi hem..
Lade mig i sängen och läste lite, somnade och sov i 12 timmar! Hur välbehövligt som helst.
och idag ska jag inte planera nånting! Första dagen på semestern och jag ska bara vara.
Nu hade jag tänkt strosa ner på stan och leta upp ett par schyssta gympadojjor (hör och häpna) och sen kanske.. kanske gå ut och power walka på djurgården eller nåt. Eventuellt ringa Amandha och fråga om hon och Tyson vill följa med.. Men bara kanske..
Sen ska jag nog sätta mig och sakna Anders tills han kommer hem imorrn :D:D
Vi började dagen med den allra sista städningen av restaurangen, rapporterade lönerna och hade sedan ett möte på en timme. Vid tolv-snåret började vi promenera bort till västmanska palatset (som också ägs av vasakronan). Där träffade vi Persson och avnjöt en lunch som väl kanske inte var den bästa jag ätit men klart godkänd! Vem kan misslyckas med en krämig räksoppa? ;)
Antagligen jag.. men men.
Efter det förflyttade vi oss inte speciellt långt, bara nåt kvarter bort till något som liknade en paintballhall läskigt mycket.
(Vi har ju förstås i veckor försökt gissa oss till vad vi skulle göra på den här dagen och paintball har stått ganska högt på listan, då Johan tävlar på hög nivå i det)
Ner i en källarlokal klev vi iaf och pulsen ökade. Rosie fick panik på en gång och skulle betämt inte vara med på nåt innan hon visste vad det var, jag satt mest med hjärtat i halsgropen och såg livrädd ut. Som vanligt skrattade alla åt mig :D
Till slut fick vi iallafall reda på att vi skulle köra Phazerball, som paintball fast utan färg i kulorna. Vi blev påprackade varsin ful och svettig jacka, en väst med sensorer på och en ännu svettigare skyddshjälm.
Därefter blev mitt lag invisade i lokalen där vi fick varsitt vapen och en safety area dit vi kunde springa och ladda vapnen och vila om vi var påväg att dö typ.. Haha, det här bådade gott. Det var förövrigt sjukt mörkt i lokalen och glaset på hjälmen immade igen. Vi fick provskjuta lite och sen blev vi invisade i våran safety area för att invänta startsignal...
Den ljöd och vi sprang fram och gömde oss bakom en massa puffar och liknande. The war had began!
Haha. Jag började typ spelet med att få en boll i huvudet. (Den här såkallade hjälmen skyddade bara halsens framsida, ansiktet och pannan)
Man spelade 5 minuters matcher och kom ut som en blöt hund mellan matcherna. Lokalen var varm och kläderna ännu varmare.
Det var iallafall hur kul som helst och vi avslutade med lite sumobrottning. Elvira mot Patrik och Rosie mot Maria. Det var en jäkligt kul syn.
Efter det gick vi tillbaka till spring, drack lite Cava, DUSCHADE! och svidade om till kvällen.
Innan vi åkte iväg och åt middag överraskades vi av Mackan, minnas sambo som höll barkurs för oss! Det var ju inte helt fel då vi fick smaka på olika drinkar och prova att blanda egna.
Vidare bar det till Mariatorget och en indisk restaurang som hette typ Dado, eller dodo eller nåt. Där åt vi mat tills vi storknade, hittade på tjockisskämt till Nicklas ( He started it ) och skrattade åt Rosie som störde sig på Servitrisen som inte kunde NÅNTING. Hon frågade mig senare om jag var typ 17 år, (Hon själv var 18 och såg ut som tolv) så henne hatar vi nu ;) Hahaha..
Som vanligt var pressen stor för att gå vidare vid våra utekvällar. Jag kände mig inte speciellt intresserad av det den här kvällen. Men efter mycket övervägande tänkte jag väl följa med till Göta källare då och stå å glo typ..
Vi kom inte längre än till Snaps där dom andra drack rosé och jag smuttade i väntan på att Emelie skulle komma så att hon och Hasse kunde släppa in oss. Hon var som vanligt seg så när hon väl kom satte jag mig i en taxi hem..
Lade mig i sängen och läste lite, somnade och sov i 12 timmar! Hur välbehövligt som helst.
och idag ska jag inte planera nånting! Första dagen på semestern och jag ska bara vara.
Nu hade jag tänkt strosa ner på stan och leta upp ett par schyssta gympadojjor (hör och häpna) och sen kanske.. kanske gå ut och power walka på djurgården eller nåt. Eventuellt ringa Amandha och fråga om hon och Tyson vill följa med.. Men bara kanske..
Sen ska jag nog sätta mig och sakna Anders tills han kommer hem imorrn :D:D
Midsommar!
Nu har tydligen yttrandefriheten i Svergie minskat också..
Jaja, då minskar vi på bloggandet då.
Varför inte bara säga till?
Midsommar var hur som helst mycket trevligt! Jag och Anders åkte båten ut till Elviras landställe innan lunch. Väl framme och efter att resten av gänget hade anlänt avnjöt vi en väldigt trevlig sillunch med en del alkohol och en och annan nubbe, (det kanske är för stötande att nämna det här men jag chansar ;) haha). Några köttbullar och lite rostbiff slank nog ner också.
Vi blev tillslut ganska mångra, ett tjugotal? när även några av Elviras jobbarkompisar kom dit.
Grillningen på kvällen blev väl en aning oorganiserad men alla fick sig nog mat i magen tillslut. Det är inte lätt att ordna mat till så många människor när man bara har en grill.
Dagen efter blev jag och Anders väckta med ett härligt uppslitande av dörren och ett NU ÄR DET FRUKOST - vrål av både Tysken och Tobbe. Det var väl mindre härligt men ganska gott ändå när jag hade lyckats hälla i mig lite youghurt och återställt magen igen. Vid halv 2 snåret seglade Tysken, Tobbe och Emelie vidare mot sandhamn och jag och Anders puttrade hemmåt i solskens/stormvädret. Det var lite blandade känslor av moderjord där.
Jaja, då minskar vi på bloggandet då.
Varför inte bara säga till?
Midsommar var hur som helst mycket trevligt! Jag och Anders åkte båten ut till Elviras landställe innan lunch. Väl framme och efter att resten av gänget hade anlänt avnjöt vi en väldigt trevlig sillunch med en del alkohol och en och annan nubbe, (det kanske är för stötande att nämna det här men jag chansar ;) haha). Några köttbullar och lite rostbiff slank nog ner också.
Vi blev tillslut ganska mångra, ett tjugotal? när även några av Elviras jobbarkompisar kom dit.
Grillningen på kvällen blev väl en aning oorganiserad men alla fick sig nog mat i magen tillslut. Det är inte lätt att ordna mat till så många människor när man bara har en grill.
Dagen efter blev jag och Anders väckta med ett härligt uppslitande av dörren och ett NU ÄR DET FRUKOST - vrål av både Tysken och Tobbe. Det var väl mindre härligt men ganska gott ändå när jag hade lyckats hälla i mig lite youghurt och återställt magen igen. Vid halv 2 snåret seglade Tysken, Tobbe och Emelie vidare mot sandhamn och jag och Anders puttrade hemmåt i solskens/stormvädret. Det var lite blandade känslor av moderjord där.
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Fan va obeskrivligt skönt det är att umgås med hästar ibland.
Slippa att inget kan få vara planerat och klart nån gång. Slippa att allt måste ändras, skjutas upp, ljugas om.
Jag vill veta när, var och hur.
Men det är fan inte ofta jag hittar nån som verkar dela den åsikten med mig.
Skulle vara Dixter då.. Han går dit jag pekar. Fan att det ska vara så kort tid kvar innan han åker. Det är lixom nu det börjar lossna. Det var bara en månad sen han verkligen började reagera på mina visslingar vid hagen.
Nu kommer han alltid fram och ser glad ut!
Idag lät han mig klänga vid hans ben i boxen när jag bara kände en jävla massa motgång. Då tryckte han mulen mot min arm som uppmuntran och fortsatte sedan äta medan jag satt där, med pannan mot hans underarm och armarna om hans tussiga ben. Det var skönt och gav mig så mycket styrka. . .
Åtminstone fram till nästa nederlag efter att jag åkt därifrån.
Det är med tungt hjärta jag börjar inse att jag snart inte har nån häst att åka till mer. Man fäster sig så lätt..
Jag vet inte vad jag ska säga.. jag känner mig bara så jävla sårad.
Slippa att inget kan få vara planerat och klart nån gång. Slippa att allt måste ändras, skjutas upp, ljugas om.
Jag vill veta när, var och hur.
Men det är fan inte ofta jag hittar nån som verkar dela den åsikten med mig.
Skulle vara Dixter då.. Han går dit jag pekar. Fan att det ska vara så kort tid kvar innan han åker. Det är lixom nu det börjar lossna. Det var bara en månad sen han verkligen började reagera på mina visslingar vid hagen.
Nu kommer han alltid fram och ser glad ut!
Idag lät han mig klänga vid hans ben i boxen när jag bara kände en jävla massa motgång. Då tryckte han mulen mot min arm som uppmuntran och fortsatte sedan äta medan jag satt där, med pannan mot hans underarm och armarna om hans tussiga ben. Det var skönt och gav mig så mycket styrka. . .
Åtminstone fram till nästa nederlag efter att jag åkt därifrån.
Det är med tungt hjärta jag börjar inse att jag snart inte har nån häst att åka till mer. Man fäster sig så lätt..
Jag vet inte vad jag ska säga.. jag känner mig bara så jävla sårad.
Skrämmande vanesak
Häromdagen fick jag veta hur farligt och otäckt och ledsamt det kan vara att ta saker för givet, att inte utveckla och att falla in i vanor.
Det skrämde mig så mycket att jag grät.
Massor, först inombords men sen utåt med.
Jag håller på att öva mig, som jag brukar säga.
Jag ska bli bättre och använda de små grå jag faktiskt har i huvudet. Vara lite kreativ och överraska och hjälpa. Hoppas att det räcker till. För jag vill inget hellre än att räcka till. För alla och för speciella.
Nu är det ett litet orosmoment. Det där med att räcka till. Men jag tror det blir bra nu, bara det inte blir för mycket och löljigt!
Det skrämde mig så mycket att jag grät.
Massor, först inombords men sen utåt med.
Jag håller på att öva mig, som jag brukar säga.
Jag ska bli bättre och använda de små grå jag faktiskt har i huvudet. Vara lite kreativ och överraska och hjälpa. Hoppas att det räcker till. För jag vill inget hellre än att räcka till. För alla och för speciella.
Nu är det ett litet orosmoment. Det där med att räcka till. Men jag tror det blir bra nu, bara det inte blir för mycket och löljigt!
Hur något kan bli så oväntat kul!
I måndags hade Berga årets studentskiva och jag blev inbjuden av Stephie. Jag tackade mest ja för att jag antog att Amandha skulle gå och för att det kanske kunde bli liiite skojjigt att träffa en del av folket som med stor sannolikhet skulle vara där.
Men ack så fel jag hade! - På alla fronter - Det var nog fanken den roligaste utekvällen ever, eller åtminstone på hur länge sen som helst.
Vi började kvällen med Sushi, på min och Mandy´s sushirestaurang här nedanför mig.
Det var jag, Amandha, Johanna och Madde med sin andra hjärnhalva Anne (hihi).
Bara det var ju trevligt, och vi tittade på när johanna åkt ett helt galet fylletävlingslopp rakt ner i en iskall sjö iklädd jesus med den heliga gralen i högsta hugg där uppe i norrlandstrakterna.
Vidare bar det hem till Anders, han var förstås inte där men det hindrade inte oss att inta lägret för lite Moscato och andra alkoholhaltiga drycker... När vi kände oss lite lagom småberusade och glada i hatten traskade vi till bussen för att låta den ta oss till Hirschenkeller (sjukt jobbigt ord att skriva by the way).
Fram kom vi och jag hann inte ens hänga in jackan förens jag hörde ett moa-vrål och och en liten sälunge kastar sig över mig och jag med nöd och näppe kan hålla mig på benen. Det var det första, det sista och det ända jag såg av Moa den kvällen. Senare hörde jag att hon blivit utslängd.
Det blev fler kära återseenden än jag trodde och det blev inte alls sådär äckligt och krystat som jag först trott. Till och med Jenny verkade faktiskt ganska glad över att träffa både mig och Madde, och om nu så inte var fallet så döljde hon det lika bra som vi isåfall gjorde ;) Nej men.. Skämt och sido.
Den ända som var en lite partypooper var väl isåfall Stephie-lång. Hon gav oss först en jävligt otrevlig, falsk och rätt avundsjuk blick. Så henne hälsade jag inte på förens långt senare när hon såg att jag sett henne och gick fram själv.
Men ett av de roligaste återseendet var nog att få träffa Erik! Det var så längesen och då mindes jag så väl hur han alltid låg på min säng och sjöng med till lugna favoriter medans jag, Moa och Amandha satt och babblade om allt som vi alltid babblade om. Det var så roligt för vi blev så glada båda två! Efter att blygheten släppt.
Det var nog inget som var dåligt den kvällen, förutom möjligtvis min drink jag fick när jag bad om en:
God, läskande och spritig drink. Jag fick en drink som bara smakade Apple sourz.
Efter att festen var över blev vi hämtade med bil, (jag, madde och Mandy) av Anders och Zeb. Vidare bar det på en liten efterfest hemma hos Anders. Där några av oss fortsatte dricka och några tillslut slocknade i soffan. Dagem efter fick jag lite insiderfakta av Zeb, som hade den äran att dela soffa med dessa två fantastiska flickor att det hade varit som ett helt sågverk i rummet då båda två snarkat sig igenom hela natten. Haha.
Dessutom att Amandha försökt strypa Zeb en gång oxå.
Jag kan ju säga att jag skrattade hjartligt när jag fick höra om den natten! Haha.
Men ack så fel jag hade! - På alla fronter - Det var nog fanken den roligaste utekvällen ever, eller åtminstone på hur länge sen som helst.
Vi började kvällen med Sushi, på min och Mandy´s sushirestaurang här nedanför mig.
Det var jag, Amandha, Johanna och Madde med sin andra hjärnhalva Anne (hihi).
Bara det var ju trevligt, och vi tittade på när johanna åkt ett helt galet fylletävlingslopp rakt ner i en iskall sjö iklädd jesus med den heliga gralen i högsta hugg där uppe i norrlandstrakterna.
Vidare bar det hem till Anders, han var förstås inte där men det hindrade inte oss att inta lägret för lite Moscato och andra alkoholhaltiga drycker... När vi kände oss lite lagom småberusade och glada i hatten traskade vi till bussen för att låta den ta oss till Hirschenkeller (sjukt jobbigt ord att skriva by the way).
Fram kom vi och jag hann inte ens hänga in jackan förens jag hörde ett moa-vrål och och en liten sälunge kastar sig över mig och jag med nöd och näppe kan hålla mig på benen. Det var det första, det sista och det ända jag såg av Moa den kvällen. Senare hörde jag att hon blivit utslängd.
Det blev fler kära återseenden än jag trodde och det blev inte alls sådär äckligt och krystat som jag först trott. Till och med Jenny verkade faktiskt ganska glad över att träffa både mig och Madde, och om nu så inte var fallet så döljde hon det lika bra som vi isåfall gjorde ;) Nej men.. Skämt och sido.
Den ända som var en lite partypooper var väl isåfall Stephie-lång. Hon gav oss först en jävligt otrevlig, falsk och rätt avundsjuk blick. Så henne hälsade jag inte på förens långt senare när hon såg att jag sett henne och gick fram själv.
Men ett av de roligaste återseendet var nog att få träffa Erik! Det var så längesen och då mindes jag så väl hur han alltid låg på min säng och sjöng med till lugna favoriter medans jag, Moa och Amandha satt och babblade om allt som vi alltid babblade om. Det var så roligt för vi blev så glada båda två! Efter att blygheten släppt.
Det var nog inget som var dåligt den kvällen, förutom möjligtvis min drink jag fick när jag bad om en:
God, läskande och spritig drink. Jag fick en drink som bara smakade Apple sourz.
Efter att festen var över blev vi hämtade med bil, (jag, madde och Mandy) av Anders och Zeb. Vidare bar det på en liten efterfest hemma hos Anders. Där några av oss fortsatte dricka och några tillslut slocknade i soffan. Dagem efter fick jag lite insiderfakta av Zeb, som hade den äran att dela soffa med dessa två fantastiska flickor att det hade varit som ett helt sågverk i rummet då båda två snarkat sig igenom hela natten. Haha.
Dessutom att Amandha försökt strypa Zeb en gång oxå.
Jag kan ju säga att jag skrattade hjartligt när jag fick höra om den natten! Haha.
Clear round på färingsöridsällskap
Tävlingen igår gick jättebra!
Verkligen över förväntan. Hade räknat med att vi skulle komma fel på alla hinder och att det verkligen inte skulle se bra ut, men så blev inte fallet.
Kl 05:30 ringde klockan, och både jag och Anders var så trötta att vi var pigga..
Upp kom vi och det bar iväg mot stallet. Lastning och allt gick bra, vi kom iväg lite senare än planerat men det gjorde inte så mycket.
Eftersom Josefine var banfunktionär i min klass blev jag lämnad ensam med framridning och vilsegående vid starten. Dessutom fick jag själv ta mig in i ridhuset, hitta banskissen och försöka gå banan då Josefine var tvungen att hålla i hästdjuret. Trots detta gick det bra, jag hittade Agnes och Malin som oxå är från rastaborg så jag slog följe med dom.
Hindrena var ju löjligt låga men jag fick en chock när jag såg hur mycket yta man hade att rida på, det var tre mil mellan varje hinder, så han hade alla chanser i världen att dra iväg satan och bomba över alla hinder.
Efter det kastade jag mig upp på Dixter och började rida fram. Jag var start nummer 7 så jag hade inte hur mycket tid som helst.
Även fast det blåste och han var lite spänd i början lyckades jag lugna ner honom jättemycket och han lyssnade fin fint när jag hoppade fram.
Sen vart det min tur!
Jag var inte speciellt nervös, banan var enkel förutom de långa ytorna. Efter första hindret försvann det mesta av pirret jag hade för att komma fel! och efter det gick allting för snabbt. Det var ju klart på en gång! :(
Fick en liten black out innan de två sista hindrena, men det får jag alltid, så då red jag bara som vanligt på instinkt.
Dessutom hade jag ganska lång tid på mig att fundera med tanke på de många milen mellan hindrena!
Jag är hur glad som helst, fast det bara var 60 cm, så var det här stort för mig och helt lagom som första tävling för mig!! Min första riktiga riktiga tävling!
Verkligen över förväntan. Hade räknat med att vi skulle komma fel på alla hinder och att det verkligen inte skulle se bra ut, men så blev inte fallet.
Kl 05:30 ringde klockan, och både jag och Anders var så trötta att vi var pigga..
Upp kom vi och det bar iväg mot stallet. Lastning och allt gick bra, vi kom iväg lite senare än planerat men det gjorde inte så mycket.
Eftersom Josefine var banfunktionär i min klass blev jag lämnad ensam med framridning och vilsegående vid starten. Dessutom fick jag själv ta mig in i ridhuset, hitta banskissen och försöka gå banan då Josefine var tvungen att hålla i hästdjuret. Trots detta gick det bra, jag hittade Agnes och Malin som oxå är från rastaborg så jag slog följe med dom.
Hindrena var ju löjligt låga men jag fick en chock när jag såg hur mycket yta man hade att rida på, det var tre mil mellan varje hinder, så han hade alla chanser i världen att dra iväg satan och bomba över alla hinder.
Efter det kastade jag mig upp på Dixter och började rida fram. Jag var start nummer 7 så jag hade inte hur mycket tid som helst.
Även fast det blåste och han var lite spänd i början lyckades jag lugna ner honom jättemycket och han lyssnade fin fint när jag hoppade fram.
Sen vart det min tur!
Jag var inte speciellt nervös, banan var enkel förutom de långa ytorna. Efter första hindret försvann det mesta av pirret jag hade för att komma fel! och efter det gick allting för snabbt. Det var ju klart på en gång! :(
Fick en liten black out innan de två sista hindrena, men det får jag alltid, så då red jag bara som vanligt på instinkt.
Dessutom hade jag ganska lång tid på mig att fundera med tanke på de många milen mellan hindrena!
Jag är hur glad som helst, fast det bara var 60 cm, så var det här stort för mig och helt lagom som första tävling för mig!! Min första riktiga riktiga tävling!
Jag har kommit till insikt
Jag känner att jag har börjat tänka framåt, bortom Spring..
Det kom verkligen över mig häromdagen, tror det var igår. Jag kom på att jag inte vill jobba på Spring i all evighet, (vilket på nåt sätt alltid har varit en självklarhet, men inte en sånhär klar självklarhet) Helt plötsligt fick jag en enorm längtan till Janne´s grossistbutik för hårfrisörer.
Han har frågat pappa två gånger om jag inte söker jobb, för han skulle så gärna vilja att jag jobbade nere hos honom, och så har han varje gång avslutat med.. Fast hon har väl förstås jobb och vill väl inte sluta.
Han har ju verkligen rätt, jag haar ett jobb och jag vill inte sluta, tror jag. Eller nej, det vill jag ju såklart inte. Jag trivs jättebra, men jag kan inte låta bli att gå runt att irritera mig på Johan och hans sätt att driva restaurangen på. Sådär som jag alltid känt vart jag än har praktiserat och vart jag än har jobbat..
Kommer du ihåg Madde? Jämt när vi pratade om hur vi skulle driva vår travverksamhet?
Jag tycker att det är roligt att ta hand om gästerna och har nog lite som en tävling inombords att hela tiden se till att gästerna ska vara nöjda. Jag vägrar släppa en missnöjd gäst, gör allt tills det inte går mer, och varje gång någon går från restaurangen glad ser jag det som en vinst.
Men samtidigt med det här, är jag så satans trött på att varje morgon skära citron, och varje eftermiddag putsa 20 kilo bestick, att alltid gå runt och irritera mig på att Rosie fortfarande kokar kaffet alldeles för tidigt, eller stället ut mineralvattenflaskorna på konferansen så tidigt att bubblorna försvinner, eller att jonathan alltid är så lat, eller att Anna tror att hon inte är lat och pratar om alla andra som att dom är det och inte hon.
Jag undrar hur jag är?! Jag är den som klagar, och säger till, och ringer till konferansen när dom fortfarande efter ett år inte talar om när gästerna blir fler, eller när dom är allergiska, eller är försenade. Jag är den som säger till Johan när vi lackar på honom medan de andra står kvar ute i baren och tisslar.
Är jag också lat? Lämpar jag också över allt på alla andra så att inget blir gjort? Tror jag att jag är en av de bättre, och en av de drivigare på spring utan att det är så.
Jag vet av erfarenhet att jag är grymt bra på att skylla på andra (det är nog mer än regel än ett undantag). Men frågan är om det verkligen gäller på Spring.
Ska man sluta bara för att man börjar irritera sig lite på småsaker? Eller blir det bättre om man tänker bort det, fortsätter säga till och försöka förbättra? Eller när vet man när man kommit till den punkten när man är färdig på ett ställe? Jag har ingen aning, för jag har en förmåga att tröttna på saker om jag håller på för länge. När ska jag komma över det? När vet jag om det är dags då lixom? Så kan jag ju inte hålla på hela livet!
Så när jag har tröttnat på mitt jobb efter ett år, ska jag byta då?
Eller när det börjar ta emot med min pojkvän lite, ska jag byta då?
eller när jag råkar tröttna på mina barn efter ett år, ska jag lämna tillbaka dom då?
Hur mycket ångerrätt har man lixom.. Jag tror jag får skärpa mig lite.
och nu ska jag ju få bli fast anställd..! Det är ju en superchans. Den kan jag ju inte bara lämna.
Tänk på alla mina kompisar som knappt har ett jobb.
Dessutom ser det ju bra ut att jag har varit på en arbetsplats länge och dessutom varit fast anställd.
Jag ska vara kvar ett tag till!.. Så länge jag bor hemma och klarar mig på en halvtidslön ska jag vara kvar. Men sen! Då ska jag prova något nytt. Kanske verkligen gå en Make up artist kurs, (så kanske jag kan få den där bögkompisen jag alltid velat ha oxå) Det ska bli kul. Jag får se framtiden som en morot! Jag menar Spring kanske öppnar totalt nya portar för mig.
Men jag skulle så gärna vilja prova något nytt nu..
Det kom verkligen över mig häromdagen, tror det var igår. Jag kom på att jag inte vill jobba på Spring i all evighet, (vilket på nåt sätt alltid har varit en självklarhet, men inte en sånhär klar självklarhet) Helt plötsligt fick jag en enorm längtan till Janne´s grossistbutik för hårfrisörer.
Han har frågat pappa två gånger om jag inte söker jobb, för han skulle så gärna vilja att jag jobbade nere hos honom, och så har han varje gång avslutat med.. Fast hon har väl förstås jobb och vill väl inte sluta.
Han har ju verkligen rätt, jag haar ett jobb och jag vill inte sluta, tror jag. Eller nej, det vill jag ju såklart inte. Jag trivs jättebra, men jag kan inte låta bli att gå runt att irritera mig på Johan och hans sätt att driva restaurangen på. Sådär som jag alltid känt vart jag än har praktiserat och vart jag än har jobbat..
Kommer du ihåg Madde? Jämt när vi pratade om hur vi skulle driva vår travverksamhet?
Jag tycker att det är roligt att ta hand om gästerna och har nog lite som en tävling inombords att hela tiden se till att gästerna ska vara nöjda. Jag vägrar släppa en missnöjd gäst, gör allt tills det inte går mer, och varje gång någon går från restaurangen glad ser jag det som en vinst.
Men samtidigt med det här, är jag så satans trött på att varje morgon skära citron, och varje eftermiddag putsa 20 kilo bestick, att alltid gå runt och irritera mig på att Rosie fortfarande kokar kaffet alldeles för tidigt, eller stället ut mineralvattenflaskorna på konferansen så tidigt att bubblorna försvinner, eller att jonathan alltid är så lat, eller att Anna tror att hon inte är lat och pratar om alla andra som att dom är det och inte hon.
Jag undrar hur jag är?! Jag är den som klagar, och säger till, och ringer till konferansen när dom fortfarande efter ett år inte talar om när gästerna blir fler, eller när dom är allergiska, eller är försenade. Jag är den som säger till Johan när vi lackar på honom medan de andra står kvar ute i baren och tisslar.
Är jag också lat? Lämpar jag också över allt på alla andra så att inget blir gjort? Tror jag att jag är en av de bättre, och en av de drivigare på spring utan att det är så.
Jag vet av erfarenhet att jag är grymt bra på att skylla på andra (det är nog mer än regel än ett undantag). Men frågan är om det verkligen gäller på Spring.
Ska man sluta bara för att man börjar irritera sig lite på småsaker? Eller blir det bättre om man tänker bort det, fortsätter säga till och försöka förbättra? Eller när vet man när man kommit till den punkten när man är färdig på ett ställe? Jag har ingen aning, för jag har en förmåga att tröttna på saker om jag håller på för länge. När ska jag komma över det? När vet jag om det är dags då lixom? Så kan jag ju inte hålla på hela livet!
Så när jag har tröttnat på mitt jobb efter ett år, ska jag byta då?
Eller när det börjar ta emot med min pojkvän lite, ska jag byta då?
eller när jag råkar tröttna på mina barn efter ett år, ska jag lämna tillbaka dom då?
Hur mycket ångerrätt har man lixom.. Jag tror jag får skärpa mig lite.
och nu ska jag ju få bli fast anställd..! Det är ju en superchans. Den kan jag ju inte bara lämna.
Tänk på alla mina kompisar som knappt har ett jobb.
Dessutom ser det ju bra ut att jag har varit på en arbetsplats länge och dessutom varit fast anställd.
Jag ska vara kvar ett tag till!.. Så länge jag bor hemma och klarar mig på en halvtidslön ska jag vara kvar. Men sen! Då ska jag prova något nytt. Kanske verkligen gå en Make up artist kurs, (så kanske jag kan få den där bögkompisen jag alltid velat ha oxå) Det ska bli kul. Jag får se framtiden som en morot! Jag menar Spring kanske öppnar totalt nya portar för mig.
Men jag skulle så gärna vilja prova något nytt nu..
För att hylla Elviras spriproblem! ;)
Kände att jag var tvungen att lägga upp lite bilder från i fredags när vi var hemma hos Elvira. Jag har ju köpt en digitalkamera och måste visa alla vilka fina fyllekort man kan ta med den :P
Frågan är ju om inte Elias hade klarat bilbygget bättre själv.
Han var ju den ända som drack Cola ;)
Anders har gjort illa sig och valde självklart sina finaste plåster!
Vem är starkast om inte bamse lixom!
Benke pappartzifotograferar kändisparet!
... och efter den här kvällen konstaterade nog alla att Tysken aldrig någonsin kommer få köpa en Supra ..
och att Elvira aldrig kommer lära sig städa!
Frågan är ju om inte Elias hade klarat bilbygget bättre själv.
Han var ju den ända som drack Cola ;)
Anders har gjort illa sig och valde självklart sina finaste plåster!
Vem är starkast om inte bamse lixom!
Benke pappartzifotograferar kändisparet!
... och efter den här kvällen konstaterade nog alla att Tysken aldrig någonsin kommer få köpa en Supra ..
och att Elvira aldrig kommer lära sig städa!
helt värdelös på bloggrubriker
Jag ringde Amandha idag när jag gick till jobbet. Det var kanonkul att prata med henne igen! Förutom att hon hade lite tråkiga saker å berätta om sitt jobb. Men det kändes ändå bra efteråt när vi bestämde att vi skulle ses nån gång, kanske nästa vecka!
Gaah! Vad trött jag blir på att kockarna på jobbet är så jävla rädda för att sitta i skiten. Hur ska vi någonsin få Spring att åtminstone gå på plusminusnoll när vi så fort det tar emot lite måste börja neka gäster. Jag är så jävla trött på att dallta med dom och försöka förklara att dom är duktiga och även fast vi inte haft knappt någon negativ kretik från gästerna sen vi öppnade igen efter julen kan dom ändå inte ta åt sig det och börja köra på riktigt.
Jag ger fan upp.
Idag var jag och köpte en svart V-ringad kofta och en vit piké tröja, tänkte att det kunde passa bra att rida i. Känns lite over do it att rida i kavaj, särskillt som jag isåfall skulle behöva köpa en. Dessutom vet jag att Josefine antingen ska rida i klubbjackan eller med en svart dunväst, om det, som hon sa, inte ser helt fuckat ut med säkerhetsvästen under.
Vi är verkligen i fullt schå med att planera inför det här nu. Även fast det bara är en klubbtävling så är det jättemycket att tänka på ändå, eftersom vi ska åka iväg. Det är ju allt från transporthyra till chaufför till packning etc.
Och hur vi ska lägga upp allt dagen innan! Det är inte lätt..
Ridbyxepanik
men nu fick jag panik.
Satte mig och letade på internet efter beggade vita ridbyxor.
och så hittade jag en tjej på bukefalos som sålde sjukt mycket grejer.
Bland annat schyssta vita ridbyxor för 200 spänn typ.
Jag ringde henne och hon kunde inte ses förens på torsdag.
Så på torsdag ska jag gå tidigare från jobbet och hinna prova byxorna innan jag ska ut till stallet. Men tänk om jag inte kan ha dom då. Ska jag rida i svarta byxor då eller? Det är ju inge kul.
För när ska jag annars hinna hitta ett par andra som inte kostar över 1000 spänn.
Jag hinner inte åka och panikshoppa på hööks. Jag kommer antagligen inte hinna titta på fler annonser. För sen på fredag ska jag ut till stallet igen och packa alla grejer och på lördag åker vi bajstidigt. Mitt sista alternativ då är att handla nånstans i stan innan stallet på fredag men då blir det ju as dyrt.
Jag vill faktiskt vara lite fin.. och sen då, vad ska jag ha på mig på överdelen, jag har varken en kavaj eller tänker köpa en. Det står "Hel och ren" i proppen men jag vill inte vara ful ändå.
Nu vill jag bara åka å prova dom där byxorna!
Satte mig och letade på internet efter beggade vita ridbyxor.
och så hittade jag en tjej på bukefalos som sålde sjukt mycket grejer.
Bland annat schyssta vita ridbyxor för 200 spänn typ.
Jag ringde henne och hon kunde inte ses förens på torsdag.
Så på torsdag ska jag gå tidigare från jobbet och hinna prova byxorna innan jag ska ut till stallet. Men tänk om jag inte kan ha dom då. Ska jag rida i svarta byxor då eller? Det är ju inge kul.
För när ska jag annars hinna hitta ett par andra som inte kostar över 1000 spänn.
Jag hinner inte åka och panikshoppa på hööks. Jag kommer antagligen inte hinna titta på fler annonser. För sen på fredag ska jag ut till stallet igen och packa alla grejer och på lördag åker vi bajstidigt. Mitt sista alternativ då är att handla nånstans i stan innan stallet på fredag men då blir det ju as dyrt.
Jag vill faktiskt vara lite fin.. och sen då, vad ska jag ha på mig på överdelen, jag har varken en kavaj eller tänker köpa en. Det står "Hel och ren" i proppen men jag vill inte vara ful ändå.
Nu vill jag bara åka å prova dom där byxorna!
Sara ska på hesttävling :)
Nu har jag anmält mig till en heest-tevling på lördag!
Jag och Josefine ska åka iväg med Dixter till Färingsö ridsällskap,
(det är till o med bortamatch, superlycklig) haha.
Jag kommer bara rida 60 cm clear round, fegade lite på grund av min arm och på att jag inte hoppat dixter ordentligt någon gång. Vill ta det säkra före det osäkra och hellre komma hem lycklig med en bra insats i ryggmärgen än att ha ramlat av eller nåt. Josefine kommer antagligen rida LD:n.
Det här ska bli urkul och jag har även fått Anders till att köra oss. Vilket är ännu skojjigare. Han kommer antagligen lacka satan på mig för att jag kommer sitta å tjata om att han ska köra försiktigare och långsammare och dittan och dattan hela vägen men men.. Det ska väl ett förhållande klara? ;)
Än så länge har jag iof inte tagit ut nåt i förskott, ska verkligen göra klart för honom vad det innebär att åka på hästtävling först men.. Vi vill ju inte behöva stryka oss.
Nån som har en kavaj och ett par vita ridbyxor till övers?
Jag och Josefine ska åka iväg med Dixter till Färingsö ridsällskap,
(det är till o med bortamatch, superlycklig) haha.
Jag kommer bara rida 60 cm clear round, fegade lite på grund av min arm och på att jag inte hoppat dixter ordentligt någon gång. Vill ta det säkra före det osäkra och hellre komma hem lycklig med en bra insats i ryggmärgen än att ha ramlat av eller nåt. Josefine kommer antagligen rida LD:n.
Det här ska bli urkul och jag har även fått Anders till att köra oss. Vilket är ännu skojjigare. Han kommer antagligen lacka satan på mig för att jag kommer sitta å tjata om att han ska köra försiktigare och långsammare och dittan och dattan hela vägen men men.. Det ska väl ett förhållande klara? ;)
Än så länge har jag iof inte tagit ut nåt i förskott, ska verkligen göra klart för honom vad det innebär att åka på hästtävling först men.. Vi vill ju inte behöva stryka oss.
Nån som har en kavaj och ett par vita ridbyxor till övers?
"Anders är sååå snygg" citerat av en mästare
Konstaterat: Jag ligger efter i bloggandet.
Man kan väl säga att jag "känner mig trampad på.."
I lördags hände det där som jag och Sofie har diskuterat så många ggr på våra gemensamma uteritter när vi för glatta livet kommenterat, klagat, klandrat och anmärkt på ridskolans sätt att hantera privatstallet.
Vad händer om man ensam på en uteritt blir avslängd och liggande??
Ja nu var det väl inte riktigt lika dramatiskt som ett avkast med medvetslöshet eller förlamning som följd men.. (Vem tycker inte om att överdriva??) Jag fick iallafall svaret på vad som kan hända om man blir avslängd ensam på en uteritt på rastaborg..
Den här lördagen hade jag ingen som kunde följa med mig på min uteritt och jag tror nog att det var lite därför jag valde att rida barbacka, eftersom jag kunde bestämma tempot själv då jag var ensam (så länge jag hade kontroll på hästen alltså, haha) Allt gick skitbra halva ridturen och jag satt tillochmed och funderade på hur jag skulle berätta för Josefine hur bra det hade gått. Livsfarligt att tänka så innan man är hemma, jag vet. Men nu gjorde jag det och väl framme på mitten, när man kommer ut på öppna fält blåste det massor och han blev lite trippig. Kastade sig till och med engång för lite fladdrande balplast och så brukar han inte bete sig.
Så varför valde jag då att Galoppera längs åkerkanten där vi alltid brukar skritta, trots att han blev triggad av blåsten? Jo, för då skulle han ju inte tycka att det var en lika big deal på sista galoppstreckan innan man rider hemmåt igen där han nästan alltid brukar dra med en.
Hur som helst kortade jag tyglar och fattade galopp från skritt, resultatet blev en jävligt fyrtaktig travgalopp. Jag försökte sakta av igen eftersom jag kände att nåt var på G. Då drog han ner huvudet och dundrade iväg i denna märkliga galopp. Jag höll mig kvar och fortsatte försöka bromsa, men tillslut tog nog den busiga delen av Dixters hjärna över och han bara råkade skjuta upp ryggen samtidigt som han kickade lite med båda benen så att jag gjorde en Saltomotal över halsen på åbäket.
Därför var det rätt oundvikligt att han skulle trampa på mig. Vänsterarmen nedanför armbågen tog det mesta stryket men jag kände oxå ett tryck mot bröstet och hann tänka nu är det kört. (med tanke på hur många gånger jag legat under hästar). Det var oxå då jag släppte tygeln...
.. Efter att ha fått skåda min söta ponnys tjocka lurviga mage för 1 sekund reste jag mig upp, och tittade vart han tagit vägen. Jag hann se honom stanna upp och titta på mig, som för att försäkra sig om att jag levde och sen sticka hemmåt.
Det var då jag ringde Sofie:
- Nu är det kaos, nu har det hänt..
- Jag tar bilen och letar.
Jag började gå hem, efter en kilometer upptäckte jag att jag fortfarande höll i ridspöt. Jag hade tydligen aldrig släppt det.
Det var oxå då jag började känna smärtan i armen, drog upp tröjan och beskådade mästerverket. Knallblå, rödprickig av trasiga blodkärl och toksvullen. Vajjert!!
Slutet gott, allting gott. I princip framme vid stallet behagade Mirka komma med fyrhjulingen och jag fick göra entré utanför stallet framför 7 ponnyer med ryttare och en 10 andra nyfikna åskådare. Jag bjuder på den, jag levde och min häst bröt varken nacken eller blev påkörd.
Hur lösa??
Det har gått förvånansvärt bra med läkningen av armen. Eller svullnaden har gått ner massor och jag kan lyfta på armen och greppa saker. Det ända är att jag fortfarande inte kan anstränga den nästan nånting, vilket innebär att jag knappt kan jobba.
Nu när svullnaden lagt sig har jag börjat känna av armbågen mera, därför har jag bestämt mig för att gå till läkaren. Gick dit idag men väl framme på Cityakuten upptäckte jag att röntgen hade stängt 2 min innan! Så imorn går jag ner och hänger på låset kl. 08.00.
Efter min lilla incident är det inte mycket som kan gå mer fel på Spring tror jag.
Det har blivit ett litet ironiskt skämt där numera, ja det här med att vi inte har någon personal alltså.
Servisen:
- Linda heltidssjukskriven pga gravidkrämpor av olika slag.
- Rosie bortrest en vecka till.
- Jonathan fick två sprickor i revbenen efter snowboardcrash i Åre.
Måste nästan citera denna härliga Chilenare: "Det är ju det jag sagt hela tiden, utlänningar ska inte hålla till i skidbacken" Han har börjat kunna bära den här veckan, eller om inte annat kör han ändå.
- Jag själv, den historien har ni ju hört nu.
Anna är den ända hela ordinarie servitrisen vi har.
Köket:
- Johan har sina 10 pappadagar mitt i allt detta eftersom han fick barn i lördags.
- Persson jobbar bara ibland av okända orsaker.
Nu har vi alltså bara Jonatan och Patrik där.
För att vidare krångla till allt ännu mer på grund av att båda våra Chefer är borta + att Rosie inte heller är här har i princip hela driften av Spring lagts på mina otroligt starka axlar! GREAT! Därfär och särskillt efter denna helvetiska dag har jag nu själv utsett mig till ägare, drifftansvarig och chef för hela Springs verksamhet.
Officiellt har jag bara ansvaret (som det är uttryckt) men men..
Numera har jag hittat ett fantastiska sätt att hålla humöret, modet och motivationen uppe! jag går lite som en psyksjuk och säger ordet .. Motivation .. för mig själv hela dagarna. Det hjälper mig att, när allt skiter sig och folk lägger mer ansvar på mig än vad jag klarar av att se detta BARA som ett sätt för mig att utvecklas på.
Man måste satsa !
På senaste tiden har även min ridning fått en liten skjuts påvägen! Förra onsdagen åkte jag och Josefine ut till Dixter tillsammans så att jag kunde få hjälp med min ridning. Det var bara positivt och gjorde väldigt mkt för mig! Hoppas bara att det håller i sig nu eftersom jag inte kommer kunna rida på ett tag.
Då bestämde vi även att jag skulle anmäla mig till Ewa Glebenius dressyrträningar i vår.
Det har jag gjort nu och har hittills 3, eventuellt 4 träningar inbokade! Det känns jättekul! Hoppas bara att jag trivs med henne, jag har ju en förmåga att inte klaffa med mina ridtränare.
Tillråga på allt blev även en liten klubbclear round nämnd här i dagarna. Isåfall äger den rum på Färingsö om två veckor. Jag är rädd! men excited. Hoppas armis har kommit på bättre tankar och läkt helt tills dess.
Framtid !?
Nej den är inte officiellt nämnd än. Jag har några trådar att dra i, en del förslag är nämnda och tänkta.
Dela en stor häst med Josefine till nästa år, en tävlingsbar.
Prata med Amandha.
Prata med Philippa.
Den som lever få se.
The never ending story
När vet man när det är dags att sluta?
Kanske när armen börjar ömma pågrund av överansträngning när jag skrivit?
eller när man bara känner att man kanske kommit till den längden där ingen orkar läsa?
eller när man tänker börja prata kompromisser med sig själv genom bloggen?
eller när man inte kommer på något bättre avslut än att nämna Anders.
Inte bara för att han påpekade att han inte blir nämnd så ofta, utan oxå för att jag tycker om honom, med eller utan bil så mkt att jag får skavsår i hjärtat när han är i norrköping eller i garaget.
