Sara Bjur

Asså jag skojjar inte när jag säger att alla klockor i mitt hus går olika nu! Därför har jag fan ingen aning om vad klockan är längre. Man blir ju skit förvirrad. och det gör ju inte saken bättre att det hela tiden känns som att klockan är mer än vad man tror att den är...

Nu vet jag inte vem jag kan lita på. Men tv borde väl vara en början?

---

Asså jag måste säga att det känns så jävla bra nu när din feghet har kommit fram i dagen. Du är en sån som folk tror har någon form av självförtroende och du tycker själv att du är så jävla cool när du vågar "Stå på dig" och skälla på turkar i tunnelbanan. COOLT! Verkligen. Men du vågar fan inte ta ditt jävla ansvar och stå till svars emot mig. Ge mig lite motstånd då för fan. Din fega jävla ..

HÖÖREEEEJ! Jag är medryttare :)
Hör och häpna, Sara har börjat rida igen och är fast besluten om att komma igång på riktigt oxå. Jag fastnade verkligen för Dixter, (hur kunde Moa påstå att han var en ful bulldoser) Han är skit söt och jättecharmig och han säger till när man gör rätt! Det är ju perfekt. och ännu bättre, Han säger till när man gör fel, på skarpen. Så på torsdag ska jag ut till stallet igen. Känner mig lite utelämnad på denna till synes gigaaantiska ridskola med 140 nioåringar, 18 shettisar :P och diverse andra kreatur i lite mer lagom storlek. Men jag ska nog klara det.
Om jag börjar lite försiktigt och rider på volten, vet inte om jag vågar ge mig in i ridhuset än, då kanske de kommer nån arg ridlärare och skäller eller nåt :P

Nu har vi äntligen tagit tag i det ! Jag ska åka o provrida lilla räser-Dixter.. haha..
Han är söt, hoppas det går bra, det är så mkt roligare att rida när det går bra.


Jag lackade satan på Anne-lee idag, och det fick hon veta oxå.

Hästar gör mig glad, det gör inte Lee-lee. och det kan jag tala om högt och tydligt utan hämningar, för nu är jag så trött på skitstövlar att jag vill spy.

Det skaver så!



Idag var en riktigt get together dag! Först blev de ett kärt återseende på Feet first på drottninggatan av Madalen! Sedan åkte vi till Solvalla, vårt kära Solvalla. Jag tror inte jag varit där sen Elitloppet alltså! Väl framme på solvalla smet vi in bakvägen, utanför Fricks stall ni vet och slank vidare till Erik Svensson där Johan hade flyttat in för tillfället med sin lilla åsna River - nånting. Det var trevligt att träffa honom igen. Jag menar, han var ändå den första personen jag körde travhäst med! och madde med för den delen.

Efter ett tag trippade vi vidare på alldeles för höga klackar för att vara på Solvalla till Berga´s stall, men de var släckt och stängt så vi fick vackert stanna utanför och kika in genom gallret. Såg Flicka´s, Phoenix och Tures söta mular sticka fram! Där skrev vi ett litet sött brev till Sara och Leffe som vi la in på golvet genom ett hål i gallret.

Efter de gick vi över till Ströget BARA för att ta ut pengar till mig som madelejn var lite skyldig mig. Men väl stående i kön blev vi så ölsugna av att vara så nära, så nära baren att vi gick in där för att dricka EN! Bara en öl. Och vem stod inte där! Jooo! SARA lagerquiist! Hurraaay! Hon är så himla snäll. Min gamla klasskompis, så då fick man träffa henne igen. Det var nog på elitloppet jag träffade henne sist oxå! Lilla Sara är alltid så gullig och ger en rabatt när man är där! Efter den där ända ölen sög vi i oss en liten Baileys oxå! :P

Käraåterseendenförhelaslantendetmärktejagdet!

JOHANNA! Våran vardag är räddad.
Idag kunde vi läsa i City, sidan tolv, en stor rubrik om "Ett halvt glas vin räddar kvinnohjärtan"
Hääärliga tider säger jag bara! Läser man sedan vidare står det: "Den kvinna som äter grönsaker och frukt varje dag och som tycker om fisk och fullkornsprodukter, bönor och alkohol i små mängder kan skatta sig lycklig! "
och vi tycker ju om alkohol! Så vi kan alltså skatta oss lyckliga! Hurra! Hurra! För tomten idag!

---

En liten enkel fråga bara!..
Straightener - Betyder inte de rakare, eller "gör nåt rakare"?
Det trodde jag iallfall när jag hitta en Wella hårprodukt i ett av skåpen i badrummet idag där de stod just Straightener och tänkte: Perfekt! Det här måste ju göra mitt hår rakare och lite mindre Einstein-galet. Men tjii fick jag! Även fast det på baksidan står:
SE: "Används för att styla lockiga, krusiga, vågiga hår raka. Användning: Fördelas i handdukstorkat hår och fönas till önskat resultat. "
och jag ville ju ha mitt hår rakt, och det stod de ju att dom kunde ordna, så jag fördelade detta slime i mitt handdukstorkade hår och fönade det till mitt önskade resultat. Eller jag försökte åtminstone! Detta fönande och kammande ledde bara till att mitt hår nu bara är ännu mer Einstein-likt, då det visserligen blev hyffsat rakt, men de står verkligen åt ALLA HÅLL nu!

Jag känner mig lurad, förbisedd och hmmeeh.. lurad och besviken!
och Jaaa! Jag vet att jag gjorde rätt och neej, detta var inte ett användarfel, det märkte jag det! Detta märkliga fenomen berodde bara på produkten ifråga.

Finns det något man alltid kan längta till så är det Elitloppet. Årets stora hästfest! En riktig folkfest, där alla typer av hästmänniskor samlas för att tillsammans se en och samma sak:
Den stora eliten tävla om miljonerna,
slå nya snabbare rekord,
och köra tuffare lopp varje år.

Har man aldrig varit där, och sett det med egna ögon kan man aldrig förstå känslan. Ett fullproppat solvalla, blir helt plötsligt likt en fotbollsarena, med trummor och jublande publik. Det händer nästan bara en ända gång per år att man knappt kan ta sig fram mellan stallområde och banområde på Solvalla.

Ni som sett det, känt det och upplevt det förstår mig när jag talar om The Moment, med stort T när publiken skriker, jublar och hejjar medans hästarna kör upp bakom startbilen för att sedan hela solvalla ska tystna i spänning när de hör Speakern säga:
och vi haar cirkaa huundra meeter kvaaar till staaart.
Solvalla blir tyst. Tyst i 15 sekunder.
Speakern bryter tystnanden med ett:
Och dääär släpper bilen fältet
och solvalla är igång igen!
Sedan följer ca 1 minut av hjärtklappning, illvrål och nervösa sammanbrott!
Finns inget som kan beskriva känslan när hästarna dundrar upp på upploppet i en hej dundrande fart och slår nytt rekord!

För att pina er travmänniskor som sekunderna efter att årets elitsloppsfält gått i mål redan började längta till 2008 års elitlopp tänkte jag lägga upp en del bilder för att framkalla de nostalgiska känslorna vi bär inom oss!

Det är så roligt med familjen Carlsson Lindgren! (Var så längesedan jag nämnde denna intressanta familj i ett blogginlägg, så det är bannemig på tiden!)
Sten är alltid sten! Hans sköna inställning till livet gör en ganska glad faktiskt! Han är såndär som bryr sig om det som är viktigt och det som för studen passar honom bäst! En sån som man önskar man kunde vara lite oftare helt enkelt. Då tror jag att det skulle gå bättre för mig med det här att "låta mina vänner bevisa att dom är värdiga mig" .

och Lotta! allas vår egen Lotta, finns de någon underbarare än hon. Till Lotta är alla välkomna, travfolk som icke travfolk! och det spelar ingen roll om du är intresserad av det hon gör eller inte.. Hon GÖR dig intresserad! No problemas lixom! Lotta bryr sig om alla (det kanske är därför Sten och Lotta kompenserar varandra så bra ;) haha) Hon har alltid tusen frågor om ens liv när man kommer, Har man pojkvän? har man kontakt med hästar? varför har man inte det? Jahaa, man letar medryttarhäst, jaa men då ska hon prata med varenda hästtjej hon känner o se vad hon kan göra! För Lotta vill ALLTID hjälpa till. Det är det som är så härligt med henne!

Fredrika, Fred, Freddan.. Behöver jag säga mer? jaa kanske för dom som inte träffat henne. Fred slutar aldrig förvåna mig! Hon har alltid något nytt att berätta och tillsammans med Lotta får man alltid veta om någon ny härlig teori om Montéryttarnas ridstil, eller gaffelbandsskador! I lördags fick jag veta att efter elitloppet i våras hade Johan snott Freddans nummer av Alex och dom hade nu aktiv smskontakt med varandra. VA?!?! Hade jag ingen aning om, han hade till o med varit o hälsat på denna galna familj hemma på gårn och tränat häst och allt! Vad man missar..
Jag tror på Freddan och Johan, dom kan bli ett riktigt härligt par. och bara det faktum att till och med Sten hade gillat johan gör ju saken glasklar! Det kommer bli Fredrika lindgren och Johan .. ööh? ja ni vet. I framtiden. Dom kommer skaffa hästgård med massa fina travhästar och slita som djur tills döden skiljer dom åt!
Jag bara vet det.

Sedan, inte att förglömma, Storbror och Lillasyster. Dom är ena riktigt tokstollarna dom med men inte alls i klass med de tre ovannämnda som verkligen har fått det här - Carlsson Lindgren syndromet -
Jag bannar mig själv för att jag inte är mer hemma hos dessa underbara människor, men det  får bli ändring på det i framtiden.

Nu sitter jag här igen, ännu en såndär härlig söndag har kommit i vår väg och vi har som vanligt inget vettigt att göra. Inte orken till det heller. Söndagar är så värdelösa dagar, det ända man kan ha dom till är att vila upp sig lite och framförallt! Ha tråkigt på. Imorse låg jag och snusade till kl. 12. Vaknade lite till o från och hörde brorsan titta på tv. Sedan gick jag upp och åt frukost. och efter det har min dag bestått av tv-tittande, datoranvändande, ätande, bilande, tv-tittande, ätande och nu är jag tillbaka på datoranvändande igen. Jag har verkligen inte orkat gjort något vettigt alls.

Imorn är man tillbaka på jobbet och bör vara pigg och redo för nya häääärliga lunchgäster att tampas med! Just nu är jag inne i en sån där jobbsvacka igen när jag inte vill göra annat än lata mig och vara ledig. Det ända som driver mig till jobbet nu är sköna arbetstider, bra lön, oftast härliga arbetskollegor och en skööön löneförhöjning till årsskiftet.

Karro ringde mig idag föresten! Det vankas födelsedagsfest för Ragge och hon undrade om jag ville följa med dom ut som moraliskt stöd till henne. Jag sa ja! Jag gillar att hjälpa andra.

imorse gick jag upp alldeles för tidigt bara för att jag vet hur lycklig min söta kusin blir.
Igår ringde telefonen vid 20.00 - 21.00 tiden, det var Johanna.
-Heeej! Jag ska tävla imorrn, vill du komma och titta?
Jag blev helt varm i hjärtat när hon berättade om vilka klasser det var.  "det är 30-, 40-, 50-, 60- och 70-cm hoppning". hon var så exalterad, hon skulle hoppa 40 cm på Rodrigo, och där var hon tvungen att sticka in "Ja, som jag tävlade sist i 30 cm hoppning och fick rosett". Min lilla mini-johanna har börjat tävla..
.. Blåbärshoppning, det är 30 och 40 centimeter, och man behöver bara komma runt felfritt för att få en rosett.
Men vadå! Man betalar en startavgift och får en rosett om man rider felfritt. då är det ju en Clear Round.

Min Johanna tävlar.

och jag kan säga att det var värt varenda trött minut imorse för hon ägde! Det var två andra tjejer innan henne som oxå hoppade Rodd. Men de tjejerna vägrade ut sig på 3 hindret. Så en stund innan hon skulle gå ner på banan för att sitta upp på sin häst gick hon fram till Mig och Elin och man såg hur nervös hon var. Hon ställde sig och tittade med hjälpsökande ögonpå oss, så jag, (likt en stolt ponnymorsa) la mina händer på hennes axlar och sa:
"när du rider upp mot det tredje hindret driver du på honom allt vad du bara kan och ger honom två spörapp, jag vet att du klarar det!"
och då log hon... och det var länge sen jag såg henne så stolt.
Min Johanna släppte ner axlarna och rusade efter Sara-elin och hennes andra kompisar, trampade in i padocken med bestämda steg, satt upp på hästen, travade runt i volter som en proffsryttare, fick startsignal och sen bara red hon, i en jämn och framåt galopp. Jag har aldrig sett henne så beslutsam som idag. jag och Elin var så nervösa att vi höll på att krackelera där vi stod på läktaren när hon red upp mot tredje hindret. Hon skulle bli så besviken om jag såg henne vägra ut sig.
Men så fort hon vänt upp och var påväg rakt mot det tredje satte hon sig tillbaka, höll om allt vad hon kunde med skänklarna, gav rodd dom där två spörappen och fick över honom! Galant.
Det bara glittrade om henne och vi kunde in låta bli att jubla.
Sen kom sista hindret. Det sista hindret, hon red en lite dålig väg och kom ganska nära den högra stolpen och där såg Rodd sin chans att förstöra en tredje liten flickas lycka. Jag såg paniken i Johannas ögon, dom sa: Neeej inte på sista hindret. Men då gjorde hon det igen, knep om med benen och röt NEJ. och han hoppade.

Alla bara jublade, inte minst jag och Elin.


Det här var blåbärshoppning i klassen 40 cm på köpings ridskola. Min Johanna är bara 8 år. Men det här var lika stort som om hon varit 16 år och hoppade finalen i 110 cm klassen i globen. Jag är stolt. och jag är glad att göra henne stolt.

... när man bara för att man är lite sugen på något, kan stoppa i sig kall hamburgerost som inte ligger smällt på en hamburgare, BARA?

Efter att ha varit bortrest en helg såhär och bara haft det kanon känns så det inte så trevligt att komma tillbaka till jobbet och får höra att man måste jobba över tre kvällar i veckan.
Både idag, onsdag och torsdag! Jag hoppas att onsdagens buffébokning inte blir allt för sen utan att dom tar sig därifrån ganska snart efter middagen. Känns lite som att den här veckan kommer vara förgäves! Beror väl iof på ur villka synvinklar man tittar men. Det är bara massa jobb och sen blir det landet i helgen!
Då får jag träffa min mami och min bror, men utöver det så är jag ganska trött på den där skitstan faktiskt! Man får hoppas på att den kanske kan hända något för en gångs skull. Jag brukar iof vara dålig på att taima in dom helgerna men!
Jaja, det återstår att se! man ska inte vara bitter! och det är jag inte heller.

Helgen i Göteborg var otroligt mysig! Kanske inte vad folk skulle kalla perfekt (men nog så perfekt för oss, eller hur ;)  ) då det inträffade en del.. otippade saker, särskillt på vägen ner!

Runt 13:00 hämtade Anders mig hemma hos mig. Jag gjorde klart det sista och sen packade vi in i bilen och åkte. Resan var till en början ganska lugn men efter ett tag började bilen gå varm och kokade flera gånger påväg ner till Norrköping. Ca 2-3 mil nedanför norrköping börjar det låta konstigt från motorn, bilen svarar inte på gas och det bollmar rök ur den. Så vi får vackert stanna längs motorvägen, Anders öppnar huven och det rinner ur olja ur motorn.
Motorn har rasat!
Vi ringer bärgare och en taxi, så jag får skena tillbaka till Norrköping för att hyra en bil innan dom stängde. Cina fixade personalpris på hyrbilen, vilket vi var grymt tacksamma för! Så vi får fortsätta våran resa efter mkt om och men i en söt Toyota Corolla :P Där hade vi tappat en del tid (vi hade räknat med att vara framme kl. 18.00, men 17.30 började vi åka från norrköping igen.
Jag körde sista biten, och därför även inne i Göteborg. Blev skitförbannad och stressad för att jag var kass på att starta bilen på ettan, att det alltid var rött vid rödljusen, att GPS:en var kass på att visa vägen, att jag lyckades köra in mot enkelriktat och mötte bilar, att jag lyckades svänga in på en spårvagnsfil och mkt mkt mer. Jag blir lätt så när jag inte kan köra ordentligt! hahahaa.. Anders bara garvade åt mig och jag gjorde jag med sen, när bilen var parkerad :P
Vi checkade in vid 21:30 och gjorde inte så mkt mer den kvällen. Drack lite öl och sånt.
På lördagen sket vi i frukosten och gick direkt ut på stan. Käkade jättegod Lunch och gick sedan i lite affärer och fikade och sådär. Pratade om att åka ner till mamma i varberg, men kl. blev för mkt så vi sa att vi skulle ta det på söndagen istället. På kvällen åt vi plankstek och satt och garvade åt ett par som vi trodde var på sin första date, men det visade sig sen att dom bodde tillsammans på vårt hotell. Deras förhållande var nog inte det bästa. Efter middagen skulle vi ta en öl någonstans och kunde inte bestämma oss om vart vi skulle gå. Men tillslut hittade vi ett ställe och tog bara det.
När vi kom fram till vakten skrattade han åt oss och sa, Lägger man ihop era åldrar kommer ni bli ungefär lika gamla som medelåldern är där nere. Vi hörde inte riktigt vad han sa utan gick ner ändå, men fick snabbt se att dom här människorna inte hade långt kvar till löständer och rullstol ;)
Vi drack våran öl och gick :P
Igår åkte vi till mamsen och hälsade på. Vi käkade en sen lunch med henne och började sedan den 50 mil långa vägen hem till vårt lands hjärta. Hemresan gick lite mer smärtfritt och vi kom hem helskinnade med en polkagris i magen. (stannde i gränna på bensträckarrast)

Hmm.. den här veckan har gått ganska långsamt om man jämför med de som varit.
Jag har saknat dig och sett fram emot Göteborg kalasmkt =)

Den här dagen kan ju ha varit en av dom skönaste ever på jobbet!
Vi brukar ha en del kändisar springa hos oss, så det är inget märkvärdigt. Bland annat har:
Christian Luuk, Magnus Uggla, komikern som spelade ängelen Gabriel i den här svenska serien som gick förut, Ernst Kirsteiger (försök stava till hans namn :P ), Helge Skoog, chefen för stureplansgruppen och lite annat smått och gott ätit hos oss! Men idag slog nog fan alla rekord!
CAROLINA GYNNING slank in och var bara allmänt råsnygg!! Hon hade färgat håret till ljusbrynt och var verkligen råsnygg. Jag tog emot dom i dörren och vi hade fullsmockad. Så jag letade febrilt efter ett ledigt bord och hittade ett tillslut. Hon åt det dyraste vi har på menyn, Sejrygg, anklever och oxbringa a´ 225 kr.
Efter att jag satt ner henne och hennes sällskap gick jag in o baren och möter en exalterad Rosie med armarna i luften som en italienare:
- Asså det här äär så jääävla coolt!
Kock-jonathan blev jätteavundsjuk på oss och ville helt plötsligt väldigt gärna konvertera till servisen, och det blev inte bättre av att vi kom in och talade om hur läcker hon var idag! :D


Imorn är jag ledigoch det ska bli sååå skönt! Kändes så jävla bra att gå ifrån jobbet idag och veta att man dukat upp hela äckelkonferansen till dom andra! Jag slipper springa där imorn. Iof känns det väl inte så bra att sätta dom i skiten, för Linda har inte tagit in någon extra-servis, så dom kommer bara vara fyra på golvet. Men det är iaf inte mitt fel så :)

Idag och speciellt imorse fick vi verkligen känna på hur det kommer vara att leva i Sverige de närmaste halvåret.
SVAJN-KALLT! Det var tydligen nollgradigt inatt och eftersom dom fortfarande inte har fixat värmen i huset och vi som inte har el-element utan vattenburen golvvärme då drabbas ganska rejält, vaknade jag upp i en 16 gradig lägenhet imorse. Det var riktigt skojjigt. Man kan väl milt uttrycka att jag flög upp ur sängen, kastade mig på morgonrocken, letade febrilt under sängen efter mina tofflor och sprang svärande in i badrummet där det oftast brukar finnas lite värme. Man tvingas gå runt i collagetröja, tjocka mjukisbyxor, sockor och fårskinnstofflor härinne nu. Dessutom sov jag med pyjamas för första gången på år inatt.

Man väl säga att jag längtar rätt starkt till den dagen någon får arslet ur vagnen och fixar det - där - vad - det - nu - var - som - var - fel-felet

Det var ju föresten race i Brunna i fredags och jag lyckades få Anders att vilja åka dit. Han lät i så taggad från början men Sandra skulle ju vara där och jag ville väldigt gärna åka.
Så nu har jag efter mkt grubblande, mkt om och men och mkt research (haha) äntligen fått träffa en av Sandra´s hundar och Sandra´s omtalade Karl-slok. haha.. Det var roligt att få ett ansikte på honom eftersom att det har varit en del diskutioner fram och tillbaka om vem denna människa är! men nu har jag sett honom.
och som Anders sa:
"ååh meeh, du kunde ju sagt att det var XT så hade jag vetat vem det var på en gång.."

Eftersom jag inte varit hemma hela helgen och suttit och stirrat på min mamma hade jag dåligt samvete och lyckades på nåt jävla vänster ställa väckarklockan igårkväll mitt i allt.. hm.. Snurrande. Så kl. 10.30 drog Lars Winnerbäck igång konserten för att väcka dom sovande barnen.
(hahaa, jag är så sjukt trött att jag garvar åt mig själv hela tiden, jag såg nu efter att ha "korrläst" texten 14 ggr att jag först hade råkat skriva "vecka" och "veckarklockan" istället för "väcka" och "väckarklockan", det tyckte sara var kul!)
Jag ville mest bara dö, då jag hade intagit aningens mycket alkohol igår och det gjorde ju inte saken bättre att jag visste att jag var tvungen att stiga upp rätt snart ur denna gudomligt sköna säng, för att åka hem och socialisera och sedan ha ork till att provrida hästkraken ute på Ekerö ikväll. (Om det nu hade varit så att vi hade kommit ihåg att byta nummer mitt i allt msn-pratande. Där måste jag ju säga att vi tänkte med dom blonda hårstråna, men jag gjorde ett försök igårkväll och skrev mitt nummer till henne, fast hon inte var där. Men det blev nog borttappat.)
Jaja, skit samma jag kan lika gärna ta det en annan dag. Är lite smått trött idag, plus att min mage är paj så jag kommer nog inte kunna sitta på en häst och sträcka på mig ändå.

På tal om det, undrar om jag har fått magkatarr? Jag har aldrig haft det tror jag, eller så är det de jag alltid haft. Jag vet inte hur det ska kännas när man har magkatarr.

Men juste, nu kom jag ihåg vad jag skulle komma till från början. Iallafall, jag lyckas tillslut masa mig upp ur sängen efter mkt tjat och stöd från coachen för att sedan märka när jag kommer hem att mina föräldrar inte alls hade tid att umgås med mig. Jag hinner knappt komma innanför dörren och säga hej innan dom bah:
Vi ska gå ut en sväng! Hejdååå!
Nu har det gått 1 ½ timme och dom är fortfarande inte tillbaka. Hopp, så så blev det med det sociala.