I väntans tider, IGEN
fan vad jag hatar oklara människor!
Det är det värsta jag vet. Jag blir galen på folk som inte bara kan ge ett besked så att man vet. Jag hatar att behöva sitta och vänta, och jag hatar att känna mig som nån jävla staker när tålamodet tar slut och jag telefontrackar denne 18 ggr. Jag vill ha tid på mig, jag hatar att stressa, jag mår piss av att stressa, även av minsta lilla, jag tar alltid till 10 minuter eller mer. Samtidigt hatar jag att ha gjort något i onödan, t ex stått och sminkad mig eller ngt och sen visar det sig att, "Neej, men vi pallar inte" eller " Nej, men det blir inget, vi kan ses imorn istället".
Jag blir fan arg när jag måste vänta och det känns som att det BARA är jag i hela min bekantskapskrets som vill ha reda på saker innan och vara ute i god tid. Men det som nästan är jobbigast är att man blir lite.. nojjig, man tror att folk (särskilt vissa) ska börja tycka att man är jobbig. Men det är bara för att jag vill ha besked, inte för att jag prångt måste träffa någon hela tiden eller just då eller så. Jag vill bara veta, så att jag kan gå å ta ett bad och sen lägga mig på soffan i mjukisar och titta på Allsång på skansen med mamma, eller ta god tid på mig, fixa och tänka igenom vad jag ska lägga ner i handväskan typ.
Dessutom gillar jag att hålla både mig själv och andra uppdaterade, så att man vet hur det ligger till och säger jag vi hörs om en stund då hörs man fan om en stund inte 4 timmar senare. "Jag ringer om en halvtimme" *5 timmar senare "neej jag orkar inte".. Nehe kul, nu har jag sagt nej till 4 andra grejer som jag kunde ha gjort istället eftersom jag trodde att vi skulle ses men det är lugnt. Jag sätter mig väl här då.. och glor.
Ååh, jag hatar den här jävla stresspaniken jag har i hjärtat hela tiden över att inte hinna något, eller missa något.
Vore kul om folk kunde hjälpa mig lite med att få bort den ibland...
Tack, äntligen ett besked.
birka.
Det är det värsta jag vet. Jag blir galen på folk som inte bara kan ge ett besked så att man vet. Jag hatar att behöva sitta och vänta, och jag hatar att känna mig som nån jävla staker när tålamodet tar slut och jag telefontrackar denne 18 ggr. Jag vill ha tid på mig, jag hatar att stressa, jag mår piss av att stressa, även av minsta lilla, jag tar alltid till 10 minuter eller mer. Samtidigt hatar jag att ha gjort något i onödan, t ex stått och sminkad mig eller ngt och sen visar det sig att, "Neej, men vi pallar inte" eller " Nej, men det blir inget, vi kan ses imorn istället".
Jag blir fan arg när jag måste vänta och det känns som att det BARA är jag i hela min bekantskapskrets som vill ha reda på saker innan och vara ute i god tid. Men det som nästan är jobbigast är att man blir lite.. nojjig, man tror att folk (särskilt vissa) ska börja tycka att man är jobbig. Men det är bara för att jag vill ha besked, inte för att jag prångt måste träffa någon hela tiden eller just då eller så. Jag vill bara veta, så att jag kan gå å ta ett bad och sen lägga mig på soffan i mjukisar och titta på Allsång på skansen med mamma, eller ta god tid på mig, fixa och tänka igenom vad jag ska lägga ner i handväskan typ.
Dessutom gillar jag att hålla både mig själv och andra uppdaterade, så att man vet hur det ligger till och säger jag vi hörs om en stund då hörs man fan om en stund inte 4 timmar senare. "Jag ringer om en halvtimme" *5 timmar senare "neej jag orkar inte".. Nehe kul, nu har jag sagt nej till 4 andra grejer som jag kunde ha gjort istället eftersom jag trodde att vi skulle ses men det är lugnt. Jag sätter mig väl här då.. och glor.
Ååh, jag hatar den här jävla stresspaniken jag har i hjärtat hela tiden över att inte hinna något, eller missa något.
Vore kul om folk kunde hjälpa mig lite med att få bort den ibland...
Tack, äntligen ett besked.
birka.
Kommentarer
Trackback