Aloe Vera-kväll!
Nu har jag och mamma varit på Aloe Vera-kväll i årstaberg!.. Vi är heelt till oss :P
Hade egentligen lust att köpa upp typ halva sortimentet både till oss själva och alla braaa grejer som jag kunde ha till min häst.. Men vänta lite nu, jag haaar ju ingen häst, och tur var väl det för då hade jag beställt hem ett heelt stallapotek med grejer vid det här laget och den notan hade jag inte velat haft hem sen.
Hur som helst så pratade dom massa om aloe vera och man bara kände mer och mer hur braa det är :P Hahaa..
och sen fick man gå runt att testa och klämma och känna på allt. Till o med smaka Aloe Vera tandkräm, vilket var ngt nytt för mig. Men till slut blev det ändå 3 dunkar Aloe Vera Juice, en Aloe vera Propolis kräm, en Aloe Lips och på köpet fick vi tandkrämen oxå. Så nu är det bara hem och gurgla och vi ska bli så friska och må så bra.
Till vintern nån gång ska jag och mamma ha en egen Aloe Vera-kväll, som ett sånt där tupper vär-party (vet inte hur det stavas (A)) Fast med Aloe Vera.
Hade egentligen lust att köpa upp typ halva sortimentet både till oss själva och alla braaa grejer som jag kunde ha till min häst.. Men vänta lite nu, jag haaar ju ingen häst, och tur var väl det för då hade jag beställt hem ett heelt stallapotek med grejer vid det här laget och den notan hade jag inte velat haft hem sen.
Hur som helst så pratade dom massa om aloe vera och man bara kände mer och mer hur braa det är :P Hahaa..
och sen fick man gå runt att testa och klämma och känna på allt. Till o med smaka Aloe Vera tandkräm, vilket var ngt nytt för mig. Men till slut blev det ändå 3 dunkar Aloe Vera Juice, en Aloe vera Propolis kräm, en Aloe Lips och på köpet fick vi tandkrämen oxå. Så nu är det bara hem och gurgla och vi ska bli så friska och må så bra.
Till vintern nån gång ska jag och mamma ha en egen Aloe Vera-kväll, som ett sånt där tupper vär-party (vet inte hur det stavas (A)) Fast med Aloe Vera.
Har man lovat, så har man.
HA! Nu har Zeb lovat mig att han ska bevisa att han faktiskt har ridit och tagit hand om hästar lite förut!
Så fort jag hittar en medryttarhäst då blire fan upp till bevis o rida! =P
Frågan är bara när han isåfall skulle ha tid med det.. Men det blir ett senare problem :P
och på tal om medryttarhäst så blire nog inget med Kalahari. Så det blir till o leta ännu mer.
Nån som känner nån?
Så fort jag hittar en medryttarhäst då blire fan upp till bevis o rida! =P
Frågan är bara när han isåfall skulle ha tid med det.. Men det blir ett senare problem :P
och på tal om medryttarhäst så blire nog inget med Kalahari. Så det blir till o leta ännu mer.
Nån som känner nån?
Vi hade iallafall tur med vädret!
Kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden när jag hittade den!
Det är mitt vackraste Jag på diverse fyllebravader i skogen på Berga tillsammans med min heliga spritpåse.
Här följer lite fler bilder från den här kvällen.
Förstår fortfarande inte hur kameran kunde hålla.
Hej! Vi är egentligen 3 rivaler som hatar varandra!
Men vad gör inte lite alkohol!
Moa! Det är ok att klunka direkt ur Jeltzin-vodkaflaskan!
Det är inte aalls.. Lodigt..
och.. eeh.. Jesper, han mådde inte så bra den kvällen om man säger så.
Vi hjälper bara till att plocka ved!
Sen att det ända vi lyckades bryta av var små pinnar,
det är en heeelt annan historia som inte bör förtäljas här och nu.
MYYYS! och lite krök kanske.. bara lite..
Moa var bara tvungen att hälsa på Vilda mitt i natten påvägen hem igen.
och ja! Vi hittade den här gången oxå! Det var ju bara att följa stigen! Eller hur.
Är bara tvungen att avsluta med en till idolbild på mig!
Vet inte vad jag tänkte på, men jag antar att jag ville vara med på bild tillsammans med den där jäääättesöta nyfödda kalven som är där bakom gallret nånstans.
Dom kallar sig trav-experter.
Sitter och kollar på lunchtravet när dom visar ett inslag som kallas Micke Minns.
Där visas lite bilder på gamla hästar och häftiga vinster och efter inslaget säger micke´s tv-kompis:
En annan sak som jag har funderat över, minns du när du vann senast?
Varav Micke svarar: Nej! Det gör jag faktiskt inte, men jag minns när jag förlorade senast, och det var igårkväll!
ooookeej! Hm, som jag har fattat det ska dom här killarna ha stenkoll och hjälpa både amatörer och proffs till att vinna på travet men så kanske inte är fallet? Eller?
TACK! Nu fick jag åtminstone det som jag alltid har vetat bekräftat! Lita inte på dom där löjliga "Trav-experterna" på tv. Dem har aldrig kunnat ngt och kommer aldrig göra det heller.
Där visas lite bilder på gamla hästar och häftiga vinster och efter inslaget säger micke´s tv-kompis:
En annan sak som jag har funderat över, minns du när du vann senast?
Varav Micke svarar: Nej! Det gör jag faktiskt inte, men jag minns när jag förlorade senast, och det var igårkväll!
ooookeej! Hm, som jag har fattat det ska dom här killarna ha stenkoll och hjälpa både amatörer och proffs till att vinna på travet men så kanske inte är fallet? Eller?
TACK! Nu fick jag åtminstone det som jag alltid har vetat bekräftat! Lita inte på dom där löjliga "Trav-experterna" på tv. Dem har aldrig kunnat ngt och kommer aldrig göra det heller.
jättesjuuk!
fy fan vad jag hatar att vara sjuk! Blev fan aaas sjuk när jag jobbade på Elfvik i lördags. Gick runt som ett jävla mähä och orkade knappt lyfta ett finger. Enda gången under kvällen som jag kunde glömma bort att jag var sjuk var fan när vi gick ut med Sex on the beach - shotsen. Det var jävligt kul, visserligen på liv och död men skoj ändå! Alla blev helt tokig och flög upp från stolarna så det flög saker runt omkring oss.
Det var ett galet bröllopsgäng måste jag säga.
Hur som helst så jobbade vi as sent och jag var fan inte hemma förens kvart i 5 och sen skulle det ju upp och ridas igår. KUUL! när man är aas sjuk. Jag knarkade ipren och åkte iväg mot stallet.
Det var en söt liten krabat den där Kalahari. Mysig att pyssla med och stod och sov i solen. Men så fort man satt upp och kom in på banan blev hon som en liten räser-bil. Hej vad det gick. Jag ska åka ut och rida henne på onsdag igen om jag har blivit friskare för det var lite svårt att säga om vi passade ihop eller inte. Hon var jävligt svår så hennes aandra medryttare ska hjälpa mig lite så får vi se om vi kommer frammåt.
Mjääk, jag var tvungen att sjukanmäla mig till jobbet idag oxå, får se om jag kan gå imorn. Känner mej helt febrig och konstig. Kan varken andas eller svälja.
+ att nu när man bara ligger hemma i sin ensamhet börjar jag få tid att fundera igen :(
Det var ett galet bröllopsgäng måste jag säga.
Hur som helst så jobbade vi as sent och jag var fan inte hemma förens kvart i 5 och sen skulle det ju upp och ridas igår. KUUL! när man är aas sjuk. Jag knarkade ipren och åkte iväg mot stallet.
Det var en söt liten krabat den där Kalahari. Mysig att pyssla med och stod och sov i solen. Men så fort man satt upp och kom in på banan blev hon som en liten räser-bil. Hej vad det gick. Jag ska åka ut och rida henne på onsdag igen om jag har blivit friskare för det var lite svårt att säga om vi passade ihop eller inte. Hon var jävligt svår så hennes aandra medryttare ska hjälpa mig lite så får vi se om vi kommer frammåt.
Mjääk, jag var tvungen att sjukanmäla mig till jobbet idag oxå, får se om jag kan gå imorn. Känner mej helt febrig och konstig. Kan varken andas eller svälja.
+ att nu när man bara ligger hemma i sin ensamhet börjar jag få tid att fundera igen :(
Nu gäller det! Stövlarna är putsade.
jag är faktiskt nervös nu. Spänd av förväntan!
Plockade fram mina ridkläder idag! Nyss.
Rotade fram lite gammalt läderbalsam och putsade upp mina ridstövlar.
Mina ganska nya, som jag red i alldeles för få gånger i innan dom stoppades undan.
Men imorn kommer dom till användning igen!
Hoppas att vi matchar, Kalahari och Jag. Vore kul.
Känns som att jag verkligen skulle kunna komma någonstans med den hästen. Nu vill jag verkligen börja rida igen, så att man kan få komma ut i skogen och galoppera fort, fort. Lixom släppa-tyglarna-och-bara-gasa-fort. Det var länge sedan nu! Tänker tillbaka på galoppjobben hos Jim och Sussie, jääävlar vare gick!
Det är sån sjuk jävla kick att hålla på med hästar. Finns så mkt som glädjer en. Tillexemepel att bara gasa över en till synes oändlig äng, eller hoppa ett riktigt högt hinder, eller ställa upp i en maskeradhoppning på en häst som egentligen borde ha flippat iklädd hockeyuttrustning, eller få känna "The moment" när allt bara klaffar, om en bara för 2 sekunder, eller i 3 steg. Det är som att det blir stilla runt omkring en och det ända man känner är det här.. rätta. Går inte att beskriva! Men det finns inget härligare!
Plockade fram mina ridkläder idag! Nyss.
Rotade fram lite gammalt läderbalsam och putsade upp mina ridstövlar.
Mina ganska nya, som jag red i alldeles för få gånger i innan dom stoppades undan.
Men imorn kommer dom till användning igen!
Hoppas att vi matchar, Kalahari och Jag. Vore kul.
Känns som att jag verkligen skulle kunna komma någonstans med den hästen. Nu vill jag verkligen börja rida igen, så att man kan få komma ut i skogen och galoppera fort, fort. Lixom släppa-tyglarna-och-bara-gasa-fort. Det var länge sedan nu! Tänker tillbaka på galoppjobben hos Jim och Sussie, jääävlar vare gick!
Det är sån sjuk jävla kick att hålla på med hästar. Finns så mkt som glädjer en. Tillexemepel att bara gasa över en till synes oändlig äng, eller hoppa ett riktigt högt hinder, eller ställa upp i en maskeradhoppning på en häst som egentligen borde ha flippat iklädd hockeyuttrustning, eller få känna "The moment" när allt bara klaffar, om en bara för 2 sekunder, eller i 3 steg. Det är som att det blir stilla runt omkring en och det ända man känner är det här.. rätta. Går inte att beskriva! Men det finns inget härligare!
Hejdå-kalas med Mandish!
Det är så roligt att du anstränger dig Amandha. Vi hade jättetrevligt igår och du hade gjort så fint och bakad tacotårtor och köpt äppelpajvin, till o med gjort efterrätt hade hon! Det var så fint för du hade lagt på en liten ganska stor grön duk på ett av borden och dukat upp med 4 olika sorters vinglas som ändå inte räckte, så johanna drack vin ur det största ölglaset hon hittade. (jag antar iof att det inte var riktigt meningen, det där med vinglasen utan att det bara inte fanns fler en 3 av varje sort, men ändå!) Att det var så himla udda gjorde det så hemtrevligt och mysigt.
Det blev som både en reunion för lite bergafolk som kanske inte ses så ofta och ett hejdå-kalas till Amandha. (usch, man får det att låta som att hon aldrig kommer tillbaka)
Vi satt och pratade utanför med Amandhas pappa en stund oxå, och han verkade vara så himla stolt, och blev ännu stoltare när vi sa att vi trodde på Amandha och att det här var ngt för henne. Då pratade han nästan lite som Kim-rackaren, lite sådär stötigt(?) att han hackar lite mellan orden och lite mumlanden med ett leende på läpparna. "Aah, det kommer nog bli jättebra det där, vi har ju pratat jättemkt om det och peppat henne och hon kommer klara sig så himla bra! Men det är ju skönt att om det inte skulle funka så är det ju bara att boka om hembiljetten, för hem, det får hon alltid komma!."
Efter detta lilla Amandha-kalas kramades vi hejdå, men inte för mkt för då skulle vi bli känslosamma och börja gråta. Du fick två kramar och efter den sista var jag snabb ut!
Hur som helst drog vi in till stan och Madde och jag var som vanligt sugna på att gå ut! Vi drog med oss Johanna och angelica till Chaplins. Men när vi kom dit var det vääääärsta kön utanför :O Har jag aldrig upplevt förut. Men vi träffade Shabbe så vi slank in ändå! Träffade Maria, söt som vanligt =D
Sen shakeade vi i typ två timmar. Men kl. 01:00 pallade inte jag mer, var så jävla trött efter veckan + att jag skulle upp o jobba idag! Så då drog vi hem. Men det var en nice kväll, Zeb spelade bra musik inge, ursäckta uttrycket, Negerdunk.
Det blev som både en reunion för lite bergafolk som kanske inte ses så ofta och ett hejdå-kalas till Amandha. (usch, man får det att låta som att hon aldrig kommer tillbaka)
Vi satt och pratade utanför med Amandhas pappa en stund oxå, och han verkade vara så himla stolt, och blev ännu stoltare när vi sa att vi trodde på Amandha och att det här var ngt för henne. Då pratade han nästan lite som Kim-rackaren, lite sådär stötigt(?) att han hackar lite mellan orden och lite mumlanden med ett leende på läpparna. "Aah, det kommer nog bli jättebra det där, vi har ju pratat jättemkt om det och peppat henne och hon kommer klara sig så himla bra! Men det är ju skönt att om det inte skulle funka så är det ju bara att boka om hembiljetten, för hem, det får hon alltid komma!."
Efter detta lilla Amandha-kalas kramades vi hejdå, men inte för mkt för då skulle vi bli känslosamma och börja gråta. Du fick två kramar och efter den sista var jag snabb ut!
Hur som helst drog vi in till stan och Madde och jag var som vanligt sugna på att gå ut! Vi drog med oss Johanna och angelica till Chaplins. Men när vi kom dit var det vääääärsta kön utanför :O Har jag aldrig upplevt förut. Men vi träffade Shabbe så vi slank in ändå! Träffade Maria, söt som vanligt =D
Sen shakeade vi i typ två timmar. Men kl. 01:00 pallade inte jag mer, var så jävla trött efter veckan + att jag skulle upp o jobba idag! Så då drog vi hem. Men det var en nice kväll, Zeb spelade bra musik inge, ursäckta uttrycket, Negerdunk.
att tillägna.. och hoppas att dom läser.
Till Madde
Det känns alltid bra när man har träffat Madeleine. Hon får mig att må så himla bra. Vi förstår alltid varandra och har alltid kännt likadant så vi kan alltid jämföra och komma med bra råd till varandra. Det känns som att allt är mycket bättre nu. Är så skönt att ha dig, så att man jämt har någon att vända sig till.
Du har varit lite anonym nu ett tag men jag vet varför och det ända jag kunnat göra är att vänta in dig igen. men jag känner att du börjar komma tillbaka till mig nu och det känns bra.
Hur som helst fick du mig att komma ur det lilla mörker jag var i.
Till A
Det var egentligen inte mening att jag skulle ringa dig, men jag kände att jag behövde veta. Iallafall litegran, så jag vet vad jag har att utgå ifrån. Det är inte så lätt att inte veta alls. Man börjar tänka så mycket då och jag känner att om jag inte får reda på något kommer det komma som en chock.
och då kommer jag varken kunna glädjas åt Amandha eller sköta mitt jobb ordentligt.
Tid ska jag ge dig, men jag vill veta ngt. Bara ett litet a.
Till Amandha
Amandha med h.
Jag kommer nog inte kunna sluta stava ditt namn med h. För mig är du och kommer alltid vara Amandha med h. Men du sa att du gillade det så.
Snart åker du.
Jag tror du kommer få det kul. Men jag funderar fortfarande över hur det kommer gå med vårt Sushi-intag. Det kommer ju gå åt pipan med det. Särskilt för din del. Dom har nog inte sushi där.
jag hoppas att du kommer skriva. I bloggen. För den klarar jag mig inte utan. Sushi kommer man över. Men bloggen är min dagliga rutin. (och nu har jag märkt att du inte skrivit på ett par dar). Lova nu! Det blir så konstigt utan den. Med tanke på att jag både gråtit och skrattat när jag läst. Kul initiativ imorn oxå! :)
Det känns alltid bra när man har träffat Madeleine. Hon får mig att må så himla bra. Vi förstår alltid varandra och har alltid kännt likadant så vi kan alltid jämföra och komma med bra råd till varandra. Det känns som att allt är mycket bättre nu. Är så skönt att ha dig, så att man jämt har någon att vända sig till.
Du har varit lite anonym nu ett tag men jag vet varför och det ända jag kunnat göra är att vänta in dig igen. men jag känner att du börjar komma tillbaka till mig nu och det känns bra.
Hur som helst fick du mig att komma ur det lilla mörker jag var i.
Till A
Det var egentligen inte mening att jag skulle ringa dig, men jag kände att jag behövde veta. Iallafall litegran, så jag vet vad jag har att utgå ifrån. Det är inte så lätt att inte veta alls. Man börjar tänka så mycket då och jag känner att om jag inte får reda på något kommer det komma som en chock.
och då kommer jag varken kunna glädjas åt Amandha eller sköta mitt jobb ordentligt.
Tid ska jag ge dig, men jag vill veta ngt. Bara ett litet a.
Till Amandha
Amandha med h.
Jag kommer nog inte kunna sluta stava ditt namn med h. För mig är du och kommer alltid vara Amandha med h. Men du sa att du gillade det så.
Snart åker du.
Jag tror du kommer få det kul. Men jag funderar fortfarande över hur det kommer gå med vårt Sushi-intag. Det kommer ju gå åt pipan med det. Särskilt för din del. Dom har nog inte sushi där.
jag hoppas att du kommer skriva. I bloggen. För den klarar jag mig inte utan. Sushi kommer man över. Men bloggen är min dagliga rutin. (och nu har jag märkt att du inte skrivit på ett par dar). Lova nu! Det blir så konstigt utan den. Med tanke på att jag både gråtit och skrattat när jag läst. Kul initiativ imorn oxå! :)
det var länge sedan jag kände mig såhär maktlös.
jag känner mig så jävla patetisk som reagerar såhär.
jag fattar inte vad som händer med mig, eller vad du gör med mig.
jag tog tunnelbanan till jobbet idag bara för att jag inte klarade av att gå förbi skeppargatan.
fy fan vad jag känner mig löjlig.
jag sitter som i väntan på målfoto vid elitloppet, gå hem som förlorare eller stoltsera som vinnare?
jag vågar inte ens skriva det här för att jag är rädd att du ska tycka att jag är lika patetisk som jag känner mig.
och lika rädd är jag för att sätta press på dig, det är det sista jag vill.
jag sov ingenting inatt för att du bara la på.
jag ångrar att jag sa det där sista, det känns som att det förstörde allt.
Det känns som att någon dragit undan mattan som jag så stadigt stod på och nu bara faller jag
och faller
och faller
och jag kan inte göra någonting.
jag känner mig så dum.. och ung?
jag är inte sån här, jag blir inte påverkat på det här sättet, jag har alltid varit den som stod över den andra, som inte behövde bry mig om jag inte ville.
jag är inte sån här.
jag reagerar inte såhär.
jag fattar inte vad som händer med mig, eller vad du gör med mig.
jag tog tunnelbanan till jobbet idag bara för att jag inte klarade av att gå förbi skeppargatan.
fy fan vad jag känner mig löjlig.
jag sitter som i väntan på målfoto vid elitloppet, gå hem som förlorare eller stoltsera som vinnare?
jag vågar inte ens skriva det här för att jag är rädd att du ska tycka att jag är lika patetisk som jag känner mig.
och lika rädd är jag för att sätta press på dig, det är det sista jag vill.
jag sov ingenting inatt för att du bara la på.
jag ångrar att jag sa det där sista, det känns som att det förstörde allt.
Det känns som att någon dragit undan mattan som jag så stadigt stod på och nu bara faller jag
och faller
och faller
och jag kan inte göra någonting.
jag känner mig så dum.. och ung?
jag är inte sån här, jag blir inte påverkat på det här sättet, jag har alltid varit den som stod över den andra, som inte behövde bry mig om jag inte ville.
jag är inte sån här.
jag reagerar inte såhär.
"då vill man skrika börja om och stanna kvar
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar"
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar"
ånger & ångest
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
jag är ledsen och
jag menade inte det där sista, det bara slank ur mig.
förlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåt
jag är ledsen och
jag menade inte det där sista, det bara slank ur mig.
förlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåt
Hej! Jag heter Martin och jag brinner för mitt jobb!
mobilen ringer, det är ett okänt nummer..
- Hej det är Sara
-Heeeej! Jag heter Martin och jag ringer från blubb-blubb-mummel-pratar-extremt-jätte-fort.
- eeheej
- Jag ser här att du har kryssat i på en hemsida som heter blubb-blubb-pratar-alldeles-för-fort-igen att du är jätte intresserad av träning och hälsa.
- (Eftersom jag bara hörde hälften av vad han sa frågar jag lite förvirrad) vaa? Förlåt vad sa du nu??
(killen i luren säger om samma sak igen men jag hann iaf inte lägga på minnet vart han ringde ifrån)
- Ok, eeh det tror jag inte är jag för jag är inte alls intresserad av träning och sånt.
- Jo men vad är du intresserad av för träning då?? (pratar verkligen helt hysteriskt fort och jätteexalterat) Det måste vara du för just nu har vi ett erbjudande här på tidningen träna och hälsa, har du hört talas om den tidningen (jag hinner inte svara), den är ju bra! eller hur! du kommer få två nummer gratis skickade till dig och vi kommer även ge dig ett par jääääättebra trådlösa hörlurar och du har inga ekonomiska skyldigheter eller nåntiiing!.
- ok tack men jag tror inte att det är mig du söker ändå, det måste ha blivit något fel för jag läser aldrig sådanna tidningar och jag hatar att träna.
- Jo men, dom är jättebra och helt gratis. Tycker du om vetenskap då?
- (Skrattar) Nej inte det minsta faktiskt
- Men tidningen illustrerad vetenskap den har du väl hört talas om och läst. Det vore väl kul att få hem två nummer av den tidningen i brevlådan. (pratar fortfarande lika hysteriskt exalterat)
- (skrattar ännu mer) Njee, jag är nog faktiskt inte intresserad.
- Jooooo! Men nu är det så att jag kommer skicka dom här numrena till dig så jag kollar adressen här, är det.. bla bla?
- Jaa det stämmer men.. (avbruten igen)
- Men gud va bra! Det blir väl skoj att få läsa dom här tidningar! och så skickar jag med hörlurarna oxå! Kul!
Tack så mkt! hejdå!
- he-hejdå.
hahaa.. somliga brinner kanske lite för mkt för sitt jobb.
Ett tips för folk som sitter såhär i telefon är att prata lagom exalterat, lagom fort, tydligt och lyssna på personen som sitter på andra sidan linjen.
det ligger där och gnager. Det kallas psykisk misshandel.
Jag förstår inte varför en del människor måste använda sina arbetskamrater, vänner, eller ickevänner till klättra lite högre upp hela tiden. Höja sitt eget självförtroende och känna sig lite bättre genom att trycka ner någon annan, sänka dennes självförtroende och få den att känna sig lite sämre.. steg för steg.. Det behöver inte vara stora saker, hellre en fet utskällning en gång än småpikar 25 ggr om dagen. Det sätter sig lixom och gnager i huvudet, vad kallas det?
Psykisk misshandel.
Den är nästan värst.
Idag hände en grej på jobbet som fick mig att må så dåligt. Jag gick runt och mådde illa lixom. Det har pågått länge, eller iallafall hela tiden jag jobbat där, men idag blev lixom droppen. Jag klarar inte av att se andra människor ledsna. Särskilt inte sånna man inte trodde kunde vara ledsna om ni förstår vad jag menar. Vissa människor gråter lixom inte. Inte framför andra, och då går det inte att se det framför sig heller. Men när det väl händer får jag så ont i mitt hjärta att jag går under.
Det är våran köksmästare, han har en tendens att hela tiden hitta fel på sina stackars kockar och särskilt den ene. Vi kallar honom P. Det är aldrig något som är bra. Jag vet att mr köksmästare hela tiden vill förbättra maten och restaurangen och att han brinner för det här, särskilt nu när han har fått förnya allt väldigt mkt. Med ny personal etc. Men det han gör är inte ok. Hela tiden är det, gör så, tänk på det, har du gjort det?, han springer runt och stressar, - har du smakat på risotton? För lite salt, sedan häller han i två små gryn med fingersalt bara för att. Inte för att det behövdes för smakens skull utan för att det behövdes för att han skulle få känna sig lite bättre.
jag har sett att P inte mår bra av det här. Jag ser det på hans sätt att röra sig så fort mr köksmästare är i närheten, jag ser det på hans sätt att förändra han sätt att lägga upp maten på. Finishen som mr köksmästare hela tiden vill uppnå blir bara förstörd av hans närhet. och det bara för dessa förbannade pikar.
Idag var det bara mr köksmästare och P i köket och det var något som dom (dvs mr köksmästare ) inte var nöjda med. Vi vet inte var det var, allt flöt som vanligt, gästerna fick vänta lite längre på maten än vanligt men annars var det bra. Men något var det som gjorde att dom inte var nöjda. Så när jag kom in i köket, när mr köksmästare var borta frågade jag P hur det var, om dom inte var nöjda med deras prestation idag. Då fick jag se hur P hade tårar i ögonen och märkte att han hade svårt att prata.
Det var så sorgligt, för P är egentligen en väldigt glad människa som bryr sig om andra. Han förtjänar inte att vara hackkyckling. Jag vet inte exakt vad som hade hänt men det var väl kanske droppen som fick bägaren att rinna över den dagen. Att chefen aldrig är nöjd, man har press på sig.
detta skulle ha publiserats igår men nåt gick fel så vi tar det idag.
Psykisk misshandel.
Den är nästan värst.
Idag hände en grej på jobbet som fick mig att må så dåligt. Jag gick runt och mådde illa lixom. Det har pågått länge, eller iallafall hela tiden jag jobbat där, men idag blev lixom droppen. Jag klarar inte av att se andra människor ledsna. Särskilt inte sånna man inte trodde kunde vara ledsna om ni förstår vad jag menar. Vissa människor gråter lixom inte. Inte framför andra, och då går det inte att se det framför sig heller. Men när det väl händer får jag så ont i mitt hjärta att jag går under.
Det är våran köksmästare, han har en tendens att hela tiden hitta fel på sina stackars kockar och särskilt den ene. Vi kallar honom P. Det är aldrig något som är bra. Jag vet att mr köksmästare hela tiden vill förbättra maten och restaurangen och att han brinner för det här, särskilt nu när han har fått förnya allt väldigt mkt. Med ny personal etc. Men det han gör är inte ok. Hela tiden är det, gör så, tänk på det, har du gjort det?, han springer runt och stressar, - har du smakat på risotton? För lite salt, sedan häller han i två små gryn med fingersalt bara för att. Inte för att det behövdes för smakens skull utan för att det behövdes för att han skulle få känna sig lite bättre.
jag har sett att P inte mår bra av det här. Jag ser det på hans sätt att röra sig så fort mr köksmästare är i närheten, jag ser det på hans sätt att förändra han sätt att lägga upp maten på. Finishen som mr köksmästare hela tiden vill uppnå blir bara förstörd av hans närhet. och det bara för dessa förbannade pikar.
Idag var det bara mr köksmästare och P i köket och det var något som dom (dvs mr köksmästare ) inte var nöjda med. Vi vet inte var det var, allt flöt som vanligt, gästerna fick vänta lite längre på maten än vanligt men annars var det bra. Men något var det som gjorde att dom inte var nöjda. Så när jag kom in i köket, när mr köksmästare var borta frågade jag P hur det var, om dom inte var nöjda med deras prestation idag. Då fick jag se hur P hade tårar i ögonen och märkte att han hade svårt att prata.
Det var så sorgligt, för P är egentligen en väldigt glad människa som bryr sig om andra. Han förtjänar inte att vara hackkyckling. Jag vet inte exakt vad som hade hänt men det var väl kanske droppen som fick bägaren att rinna över den dagen. Att chefen aldrig är nöjd, man har press på sig.
detta skulle ha publiserats igår men nåt gick fel så vi tar det idag.
Oskar, Moa, Jag och Johanna
Det var så vi bodde. Beroende på åt vilken håll man kom ifrån. Men det var ändå vi som var E-korridoren då.
Kommer ni ihåg på internatmötet den där torsdagkvällen(!?) eller var det tisdag? När vi fick utmärkelsen för Stökigast och skitigast korridor. Hur mkt vi skrattade. Vi fööörsökte ju ha det mysigt där. Men Moa, du slängde ju alltid ut den skit du inte ville ha i ditt eget rum ut i korridoren, jag gick alltid med mina röda Birkenstocktofflor på in i korridoren, Oskar, han städade inte! Han bara va. haha. Johanna, hon hade ju sitt gigaaantiska rum att ta hand om :P
Kommer ni ihåg hur våran fiiiina julgran med ölburkar och kondomer i (mycket moget) stod kvar i flera månader efter jul och hur Bettan tillslut satte upp den där vääääldigt arga lappen i korridoren där det stod väldigt hotfulla ting om vad som skulle ske om vi inte tog bort den där förbannade granen snart! För vi försöker ha det FINT här på internatet.
ooj.. oojdå, som ludde skulle sagt och där rök granen. Det var jag och johanna som kastade den.
Jag kommer aldrig glömma när Johanna berättade att hon hade spenderat heeeela helgen åt att klistra, observera KLISTRA upp 118 st, bilder ur tidningar på olika sorters alkoholhaltiga drycker på väggen i korridoren. Hon och Alex hade åkt lite ålandsbåt och råkat köpa lite sprit och råkat få med sig hem varenda katalog som fanns med sprit och tobak. Sedan hade hon ägnat all ledig tid hon haft under en helg hon jobbat i ladugården åt att klippa och klistra.
Men det roligaste av allt var ändå att Bettan hade kommit upp i korridoren ganska tidigt på måndagsmorgonen, öppnat korridorsdörrn, mött johanna och fått syn på alla bilder som var uppsatta på väggen. Men hon ser först inte vad motiven på bilderna är utan blir först jätteglad för att johanna gjort så himla fint och utbrister:
Nej men! Guuud va fint du har gjort det här med... (det är nu gnistorna börjar slå omkring henne och rösten höjs några decibell och blir som lite... Argare i tonen) SPRITBILDER!
Sen fick johanna stå i ungefär 20 minuter och lyssna på hennes predikan om att vi inte har det såhär på Berga och att man gärna får sätta upp bilder på väggarna men då på hästar och andra söta saker. (ärligt talat, vadå inte har det såhär på berga, vi söp ju lika mkt som vi var i stallet under berga tiden)
Haha det var fan härliga tider! Ska bli intressant att se vilka som tagit över efter oss!
man kanske inte alltid gör det där lilla extra.
Men vi försöker, och det är det som räknas!
läste nyss Amandhas blogg, hon skrev om hennes mycket oglamourösa fattiglappsfödelsedagspresent hon gjort till 2 vänner som hade födelsedagsfest i lördags (!?). Bränt två skivor, men sedan lagt sin själ i låtar, omslag och allt som hör till. Då kom jag och tänka på min present till Madde, som fyller år idag, men vi var ute igår och firade henne.
Lixom förra året fick hon alkoholhaltiga drycker på krogen.. Kul!.. verkligen jättekul! Visserligen hade jag avancerat lite iår och gett henne lite alldeles för mycket lön oxå. Men ändå!
och inte har jag köpt något till bror heller och inte åkte jag ut till landet i helgen och gratulerade honom. Jag är en dålig människa. Eller lite iallafall. Men jag tror inte att han blev så ledsen. Jag hoppas att han inte blev det.
Men ibland har man perioder i sitt liv när man prioriterar lite andra saker och människor som finns i ens liv, både gammalt och nyvunnet. Det förstod min mamma i fredags när jag bestömde mig för att inte åka.
Men jag fick en liten pik om dålig planering och att man ska passa sig så att inte familjen kommer i andra hand hela tiden, vilket hon snabbt klargjorde att jag inte gjorde men att man ändå skulle tänka sig för... Så att det inte blir så.
och jag håller med.
Det är nästan så att man kan relatera till Lars Winnerbäck och tvivellåten igen...
"Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer"
Det är sådana vi är har jag märkt och det kan vi inte rå för men vi ska ändå tänka oss för.
och det gör vi nu.
läste nyss Amandhas blogg, hon skrev om hennes mycket oglamourösa fattiglappsfödelsedagspresent hon gjort till 2 vänner som hade födelsedagsfest i lördags (!?). Bränt två skivor, men sedan lagt sin själ i låtar, omslag och allt som hör till. Då kom jag och tänka på min present till Madde, som fyller år idag, men vi var ute igår och firade henne.
Lixom förra året fick hon alkoholhaltiga drycker på krogen.. Kul!.. verkligen jättekul! Visserligen hade jag avancerat lite iår och gett henne lite alldeles för mycket lön oxå. Men ändå!
och inte har jag köpt något till bror heller och inte åkte jag ut till landet i helgen och gratulerade honom. Jag är en dålig människa. Eller lite iallafall. Men jag tror inte att han blev så ledsen. Jag hoppas att han inte blev det.
Men ibland har man perioder i sitt liv när man prioriterar lite andra saker och människor som finns i ens liv, både gammalt och nyvunnet. Det förstod min mamma i fredags när jag bestömde mig för att inte åka.
Men jag fick en liten pik om dålig planering och att man ska passa sig så att inte familjen kommer i andra hand hela tiden, vilket hon snabbt klargjorde att jag inte gjorde men att man ändå skulle tänka sig för... Så att det inte blir så.
och jag håller med.
Det är nästan så att man kan relatera till Lars Winnerbäck och tvivellåten igen...
"Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer"
Det är sådana vi är har jag märkt och det kan vi inte rå för men vi ska ändå tänka oss för.
och det gör vi nu.
Lars Winnerbäck - Tvivel
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort som en fågel i bur
En obehaglig distans en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten,
precis som jag utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as *
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun,
så nära inpå men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...
dom där ljuden och te-drickarkvällarna. dom skulle vi vilja ha tillbaka.
jag hittade en snäll flicka som kunde skicka en massa Lars Winnerbäcklåtar till mig
Så nu har jag ägnat hela kvällen åt att lyssna.
På högsta volym, har jag lyssnat.
och när jag för en stund sedan stod i badrummet och fixade mig mindes jag plötsligt våra gamla internattider på Berga, sköna gröna Berga.
Det var te-drickarkvällarna inne i Amandhas ngt smutsiga men väldigt ombonade rum som först poppade upp i mitt huvud. Jag kom på hur vi brukade sitta, i början bara 3-4 st. Jag, Amandha och Moa. Kanske även Oskar, om inte Oskar kom med Erik senare. Sedan kunde det fyllas på med Nikki tillsammans med många, många fler. Både sånna man ville ha där och sånna man inte ville ha där. och ALLA drack te. och vi pratade om alla möjliga och omöjliga ting. Det var så mysigt. Amandha hade lixom alltid 18 olika sorters te att välja på och hade man tur kunde det även bjudas på rostmackor med nutella eller philadephia-ost.
Det var en sån där liten sak vi brukade ha för oss men som ändå betyder så himla mkt nu.
För mig iallafall.
Sedan kom jag och tänka på hur man kunde höra om kvällarna när Amandha drog igång sin lilla svarta cd-spelare och poppade Winnerbäck. För då visste man lixom att hon städade och då var det någonting som drog en dit. Man gick i strumplästen genom den alltid smutsiga och stökiga E-korridoren och vidare genom öppningen till D-korridoren där man ställde sig en liten stund i Amandhas dörröppning för att få lite som en varsågod och stig på- vink från Amandha. Det gjorde hon alltid genom att titta upp, le och gå och sänka volymen på sin lilla svarta Cd-spelare. Då gick jag alltid in och satte mig på sängen och tittade på när hon städade och vi pratade alltid om så bra saker.
Vi hade så mysiga saker för oss på Berga jämt. Vissa dagar blev man tokig för att man tyckte att det aldrig var någon som orkade göra ngt skoj.
Men det är ju nu. Såhär i efterhand som man uppskattar allt det där. När Moa klev in på mitt rum och vi började prata. och hur det sedan fylldes på med Oskar och Erik. och Erik sjöng alltid med till radion som jämt spelade Svenska favoriter.
och vi hade filmkvällar inne hos Johanna, och Sara börjar gråta av en chockscen i en skräckis så hon inte kan sova sen utan måste knacka på hos johanna mitt i natten och fråga om hon får sova på hennes soffa. (lite pinit det där ;) men jag blev verkligen rädd)
och när vi hade våran "Hur många kan man sova i en 90 säng på Berga" - kväll.
Jag kan säga att det inte gick så bra för oss. Vi kom fram till att max 2 går bra.
och Ponny-kvällarna med Allma. och barbackaridning på lillfjärtponnyn som ALLTID blev helt tokig, ungefär som en såndär mekanisk tjur ni vet. Jag förstår inte hur jag kunde sitta kvar.
och hur man gömde sig på fyllan för jouren, som en tjuvrökande liten 13-åring. och alla nertrampanden i vattendrag och diverse andra plaskiga vätskor och hoppande in i buskar och "jag kan gå rakt, jag måste öva mig, jag går längs den här linjen här" - för att sedan vingla raka spåret ner i diket. och allt bara för att inte bli, hör och häpna, utslängd från internatet under en tid! Men det var väl kanske för att det betydde så mkt för en att få vara där.
"En enda ambition
Att få brudarna från Berga
att skratta eller gråta
och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen"
och oooj vad jag saknar "drum-drum-drum-ljudet" som min dörr till mitt rum alltid gjrode ifrån sig när någon öpnnade en korridorsdörr eller ytterdörren där nere. I början blev jag galen och försökte få bort ljudet, men det förstörde lixom allt. Så jag såg raskt till att få tillbaka det ljudet. och nu kan jag ligga här hemma om kvällarna och vänta på drum-drum-drum
jag saknar det så sjukt mkt.
Alltihopa! Det finns så mkt. En gång Berga-barn, ALLTID Berga-barn. Det går inte att komma ifrån.
Så nu har jag ägnat hela kvällen åt att lyssna.
På högsta volym, har jag lyssnat.
och när jag för en stund sedan stod i badrummet och fixade mig mindes jag plötsligt våra gamla internattider på Berga, sköna gröna Berga.
Det var te-drickarkvällarna inne i Amandhas ngt smutsiga men väldigt ombonade rum som först poppade upp i mitt huvud. Jag kom på hur vi brukade sitta, i början bara 3-4 st. Jag, Amandha och Moa. Kanske även Oskar, om inte Oskar kom med Erik senare. Sedan kunde det fyllas på med Nikki tillsammans med många, många fler. Både sånna man ville ha där och sånna man inte ville ha där. och ALLA drack te. och vi pratade om alla möjliga och omöjliga ting. Det var så mysigt. Amandha hade lixom alltid 18 olika sorters te att välja på och hade man tur kunde det även bjudas på rostmackor med nutella eller philadephia-ost.
Det var en sån där liten sak vi brukade ha för oss men som ändå betyder så himla mkt nu.
För mig iallafall.
Sedan kom jag och tänka på hur man kunde höra om kvällarna när Amandha drog igång sin lilla svarta cd-spelare och poppade Winnerbäck. För då visste man lixom att hon städade och då var det någonting som drog en dit. Man gick i strumplästen genom den alltid smutsiga och stökiga E-korridoren och vidare genom öppningen till D-korridoren där man ställde sig en liten stund i Amandhas dörröppning för att få lite som en varsågod och stig på- vink från Amandha. Det gjorde hon alltid genom att titta upp, le och gå och sänka volymen på sin lilla svarta Cd-spelare. Då gick jag alltid in och satte mig på sängen och tittade på när hon städade och vi pratade alltid om så bra saker.
Vi hade så mysiga saker för oss på Berga jämt. Vissa dagar blev man tokig för att man tyckte att det aldrig var någon som orkade göra ngt skoj.
Men det är ju nu. Såhär i efterhand som man uppskattar allt det där. När Moa klev in på mitt rum och vi började prata. och hur det sedan fylldes på med Oskar och Erik. och Erik sjöng alltid med till radion som jämt spelade Svenska favoriter.
och vi hade filmkvällar inne hos Johanna, och Sara börjar gråta av en chockscen i en skräckis så hon inte kan sova sen utan måste knacka på hos johanna mitt i natten och fråga om hon får sova på hennes soffa. (lite pinit det där ;) men jag blev verkligen rädd)
och när vi hade våran "Hur många kan man sova i en 90 säng på Berga" - kväll.
Jag kan säga att det inte gick så bra för oss. Vi kom fram till att max 2 går bra.
och Ponny-kvällarna med Allma. och barbackaridning på lillfjärtponnyn som ALLTID blev helt tokig, ungefär som en såndär mekanisk tjur ni vet. Jag förstår inte hur jag kunde sitta kvar.
och hur man gömde sig på fyllan för jouren, som en tjuvrökande liten 13-åring. och alla nertrampanden i vattendrag och diverse andra plaskiga vätskor och hoppande in i buskar och "jag kan gå rakt, jag måste öva mig, jag går längs den här linjen här" - för att sedan vingla raka spåret ner i diket. och allt bara för att inte bli, hör och häpna, utslängd från internatet under en tid! Men det var väl kanske för att det betydde så mkt för en att få vara där.
"En enda ambition
Att få brudarna från Berga
att skratta eller gråta
och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet,
tegelväggen"
och oooj vad jag saknar "drum-drum-drum-ljudet" som min dörr till mitt rum alltid gjrode ifrån sig när någon öpnnade en korridorsdörr eller ytterdörren där nere. I början blev jag galen och försökte få bort ljudet, men det förstörde lixom allt. Så jag såg raskt till att få tillbaka det ljudet. och nu kan jag ligga här hemma om kvällarna och vänta på drum-drum-drum
jag saknar det så sjukt mkt.
Alltihopa! Det finns så mkt. En gång Berga-barn, ALLTID Berga-barn. Det går inte att komma ifrån.
ett ganska meningslöst inlägg om meningslösa händelser :P
Ikväll blire utgång... Blir nog skoj, fast jag är fan sliten från igår. Måste vakna till!
Hoppas vi kan göra nåt skoj innan vi går ut. Man blir så otaggad av att sitta hemma och uggla.
Måste prata med madde, tyckte jag hörde nåt om att hon skulle ha födelsedagsmiddag i nynäshamn?!
Då blire ju aas sent och då måste jag hitt på nåt =D
Träffade Fredd och Emelie (och emelie´s pojkvän??) en liten snabbis idag oxå. Anders hämtade mig hos Lukas och skjutsade mig till centralen innan han åkte till garaget. Flickorna och pojken skulle på rix FM festivalen tror jag. Men det blev inte mkt mer än hej, vi börjar knata mot kungsträdgården, jag köper kaffe och sen snus till Fredd och sen gick jag hem för jag höll på att somna :P
här vets ingenting!
hm.. nej.. jag har inget att skriva idag heller.
Förutom att, ingen vill hitta på ngt skojjigt ikväll. Bara chilla och grilla.
Jag orkar inte chilla och grilla.
Jag är pigg nu, har sovit middag i över 2 timmar på soffan.
Det var skönt efter den här veckans sömnbrist.
Men karro ringde idag! =D Det var rrooliigt! (bör uttalas med tyskt R, för det är så man gör det)
Hon sa att hon skulle på race ikväll och undrade om jag oxå skulle det med Anders, för då kunde vi ju träffas och det skulle ju vara kul och sånna krejjer.
Men jag svarade bara: Jag vet inte.
För jag vet inte.
Det är inte ofta jag vet ngt.
Det säger Anders, och jag håller med.
Jag vet inte ens varför det är så, det är väl en kombinatiopn av mitt förvirrade jag och att jag aldrig får några besked kanske. och då vet man inte!
Men vad vet jag?
Inte så mkt =P
jag orkar inte ringa runt till hela min telefonbok för att få höra att folk tänker chilla och grilla heller.
jag gör det bara inte.
Men jag är inte bitter =P haha
Förutom att, ingen vill hitta på ngt skojjigt ikväll. Bara chilla och grilla.
Jag orkar inte chilla och grilla.
Jag är pigg nu, har sovit middag i över 2 timmar på soffan.
Det var skönt efter den här veckans sömnbrist.
Men karro ringde idag! =D Det var rrooliigt! (bör uttalas med tyskt R, för det är så man gör det)
Hon sa att hon skulle på race ikväll och undrade om jag oxå skulle det med Anders, för då kunde vi ju träffas och det skulle ju vara kul och sånna krejjer.
Men jag svarade bara: Jag vet inte.
För jag vet inte.
Det är inte ofta jag vet ngt.
Det säger Anders, och jag håller med.
Jag vet inte ens varför det är så, det är väl en kombinatiopn av mitt förvirrade jag och att jag aldrig får några besked kanske. och då vet man inte!
Men vad vet jag?
Inte så mkt =P
jag orkar inte ringa runt till hela min telefonbok för att få höra att folk tänker chilla och grilla heller.
jag gör det bara inte.
Men jag är inte bitter =P haha
så sjuukt varmt..
Jag smälter fan bort asså..
Jag hatar den här höga luftfuktigheten som är nu, man dör ju. Bara nu när jag sitter vid datorn här blir man helt klibbig för att det är så sjuuuukt jävla varmt.
och som igår, när jag jobbade på elfvik igen, höll vi fan på att smälla av, Svarta Byxor, Svart hellångt förkläde, långärmad skjorta. Man pallar fan inte. Dessutom höll typ Bruden (det var bröllopsfest) på att svimma i hennes jätteklänning med arton foder.
Mjääääkk..
Idag ska jag fan inte göra nååånting.
Jo försöka få tillbaka alla mina jävla grejjer som anne-lee har lånat och haft skitlänge nu.
Dessutom åker väl hon till portugal snart?! Jag vet inte, hon har inte berättat nåt så.
- 2 timmar senare -
Gör fortfarande inget avancerat...
...
Börjar bli rastlös. Bummer.
Det här känns som ett sånt där moment när Kelso i That ' 70s Show skulle hoppa fram, Peka på mig och skrika:
BURNEED!
Jag hatar den här höga luftfuktigheten som är nu, man dör ju. Bara nu när jag sitter vid datorn här blir man helt klibbig för att det är så sjuuuukt jävla varmt.
och som igår, när jag jobbade på elfvik igen, höll vi fan på att smälla av, Svarta Byxor, Svart hellångt förkläde, långärmad skjorta. Man pallar fan inte. Dessutom höll typ Bruden (det var bröllopsfest) på att svimma i hennes jätteklänning med arton foder.
Mjääääkk..
Idag ska jag fan inte göra nååånting.
Jo försöka få tillbaka alla mina jävla grejjer som anne-lee har lånat och haft skitlänge nu.
Dessutom åker väl hon till portugal snart?! Jag vet inte, hon har inte berättat nåt så.
- 2 timmar senare -
Gör fortfarande inget avancerat...
...
Börjar bli rastlös. Bummer.
Det här känns som ett sånt där moment när Kelso i That ' 70s Show skulle hoppa fram, Peka på mig och skrika:
BURNEED!
I väntans tider, IGEN
fan vad jag hatar oklara människor!
Det är det värsta jag vet. Jag blir galen på folk som inte bara kan ge ett besked så att man vet. Jag hatar att behöva sitta och vänta, och jag hatar att känna mig som nån jävla staker när tålamodet tar slut och jag telefontrackar denne 18 ggr. Jag vill ha tid på mig, jag hatar att stressa, jag mår piss av att stressa, även av minsta lilla, jag tar alltid till 10 minuter eller mer. Samtidigt hatar jag att ha gjort något i onödan, t ex stått och sminkad mig eller ngt och sen visar det sig att, "Neej, men vi pallar inte" eller " Nej, men det blir inget, vi kan ses imorn istället".
Jag blir fan arg när jag måste vänta och det känns som att det BARA är jag i hela min bekantskapskrets som vill ha reda på saker innan och vara ute i god tid. Men det som nästan är jobbigast är att man blir lite.. nojjig, man tror att folk (särskilt vissa) ska börja tycka att man är jobbig. Men det är bara för att jag vill ha besked, inte för att jag prångt måste träffa någon hela tiden eller just då eller så. Jag vill bara veta, så att jag kan gå å ta ett bad och sen lägga mig på soffan i mjukisar och titta på Allsång på skansen med mamma, eller ta god tid på mig, fixa och tänka igenom vad jag ska lägga ner i handväskan typ.
Dessutom gillar jag att hålla både mig själv och andra uppdaterade, så att man vet hur det ligger till och säger jag vi hörs om en stund då hörs man fan om en stund inte 4 timmar senare. "Jag ringer om en halvtimme" *5 timmar senare "neej jag orkar inte".. Nehe kul, nu har jag sagt nej till 4 andra grejer som jag kunde ha gjort istället eftersom jag trodde att vi skulle ses men det är lugnt. Jag sätter mig väl här då.. och glor.
Ååh, jag hatar den här jävla stresspaniken jag har i hjärtat hela tiden över att inte hinna något, eller missa något.
Vore kul om folk kunde hjälpa mig lite med att få bort den ibland...
Tack, äntligen ett besked.
birka.
Det är det värsta jag vet. Jag blir galen på folk som inte bara kan ge ett besked så att man vet. Jag hatar att behöva sitta och vänta, och jag hatar att känna mig som nån jävla staker när tålamodet tar slut och jag telefontrackar denne 18 ggr. Jag vill ha tid på mig, jag hatar att stressa, jag mår piss av att stressa, även av minsta lilla, jag tar alltid till 10 minuter eller mer. Samtidigt hatar jag att ha gjort något i onödan, t ex stått och sminkad mig eller ngt och sen visar det sig att, "Neej, men vi pallar inte" eller " Nej, men det blir inget, vi kan ses imorn istället".
Jag blir fan arg när jag måste vänta och det känns som att det BARA är jag i hela min bekantskapskrets som vill ha reda på saker innan och vara ute i god tid. Men det som nästan är jobbigast är att man blir lite.. nojjig, man tror att folk (särskilt vissa) ska börja tycka att man är jobbig. Men det är bara för att jag vill ha besked, inte för att jag prångt måste träffa någon hela tiden eller just då eller så. Jag vill bara veta, så att jag kan gå å ta ett bad och sen lägga mig på soffan i mjukisar och titta på Allsång på skansen med mamma, eller ta god tid på mig, fixa och tänka igenom vad jag ska lägga ner i handväskan typ.
Dessutom gillar jag att hålla både mig själv och andra uppdaterade, så att man vet hur det ligger till och säger jag vi hörs om en stund då hörs man fan om en stund inte 4 timmar senare. "Jag ringer om en halvtimme" *5 timmar senare "neej jag orkar inte".. Nehe kul, nu har jag sagt nej till 4 andra grejer som jag kunde ha gjort istället eftersom jag trodde att vi skulle ses men det är lugnt. Jag sätter mig väl här då.. och glor.
Ååh, jag hatar den här jävla stresspaniken jag har i hjärtat hela tiden över att inte hinna något, eller missa något.
Vore kul om folk kunde hjälpa mig lite med att få bort den ibland...
Tack, äntligen ett besked.
birka.