Sara Bjur

Igårkväll var fan heligt! Allt var bara stört.

Jag åkte hem till Elvira runt 18 - tiden, möttes i dörren av en helt bedårande 5 åring. Sen vart det Currykyckling, VIN, vuxenprat i köken, medan spisfläkten och elvira levde som i symbios allteftersom cigaretterna avbytte varandra på samma sätt som jag äter godis.. och tillslut - till Elias oerhörda lycka - Melodifestivalen.

Vid det här laget hade även en av jordens sjukaste människor oxå anlänt, Emelie, precis som elvira levde oxå hon i symbios med spisfläkten. Medan jag fick sitta i mökstolen och bli förgiftad av passiv rökning.
Mökstolen tror jag får förklaras någon annan gång, vid något annat tillfälle.

Efter att melodifestivalen tagit slut och diverse minderårigt barn gått och lagt sig förflyttade vi oss ut i köket igen, där satt vi sedan till typ halv två och snackade om Bajs, bebisar, fostervatten, Larissa och en massa annat sjukt.

Var hur skoj som helst. Gick nästan att förknippas med Berga! Fast ändå inte.

Tillslut delade jag och Emelie en Bulle in till stan. Utanför kungshallen skildes vi åt som mkt glada vinrosiga flickor. Emelie till sin Babe på 3 60, och jag till min otroligt tomma säng hemma.

Tillochmed Rastaborg har en blogg nu, och de har skrivit mer under de senaste två veckorna än vad jag har gjort.
Pinsamt.


Idag var jag på kurs med jobbet! Kände mig sjuuukt viktigt.
-Service i värdsklass-
Det bara klingar ju viktighet om namnet. Kan ni tänka er att Vasakronan Service Partner är villiga att låta lilla mig bli en så stor del i deras verksamhet. Jag menar, jag jobbar ju bara som servitris på en av deras restauranger - som behovsanställd- , och tar varje dag hand om en massa viktiga personer för Vasakronan.

Nej men helt ärligt, det är jäkligt bra att de tänker på oss små med. Eller så är det deras rykte de tänker på, och det är ju vi, vi som jobbar med kunden som förmedlar hur vasakronan jobbar och hur villiga de är att ta hand om kunden.

Så idag har jag lärt mig massa om "möte med kunden", hur jag ska stå och gå, klagomålshantering, hur svarar jag korrekt i telefonen? Hej och välkommen till restaurang Spring det här är Sara Bjur, de 4 värdorden - Service -> Kvalitet -> Rentlighet -> Effektivitet.
Vi har även fått öva på olika kundsituationer. Jag menar, vad gör man om det ringer i telefonen samtidigt som en kund kommer och behöver hjälp?! 

Det var faktiskt kul. Man jobbar ju alltid efter att försöka få kunderna så nöjda som det bara går. Då är det ju bra att ha en slags mall att gå efter. Vad som kändes ännu bättre var att jag tyckte att vi redan jobbar mycket efter den här mallen på Spring redan. Då känns det ju som att man har ett försprång : )

Hoppas det kommer någon slags uppföljning snart. Alla vill väl utvecklas!

Det är så härligt att se och höra hur folk så lätt dras med och blir exalterade av småsaker som nån dålig reality tv-tävling. Den senaste halvtimmen har jag suttit å lyssnat på mamma och pappa ute i vardagsrummet när dom intensivt kommenterat och nästan betat på det här Pokerfejs som går på tv.

Verkligen världens dåligaste program och fyller ingen som helst funktion.
 - Det är bara dåligt.

Men ändå är det så lätt, när man väl börjar titta att känna lite nervositet över om hon kommer trycka på knappen :O eller inte. Eller börja le när någon är lite cool och säger nåt kaxigt till en annan.

När finalen kom skreek både mamma och pappa för att dom hade hetsat upp sig så mkt. För då var det ju en av personerna som tydligen la sig i sista sekund. "baa baa baa baaam"
Mamma
- Jag viiiisste att han skulle trycka!
Pappa
- Jag meed! Han darrade på handen, de syntes så vääääl.
M
- ooj va roligt, men hon var ju en sån vääärdig vinnare!!
P
- jaa verkligen!
M
- Hon var stencool hela tiden, HOON du, hoon hade verkligen pokerfejs!
p
- jaa ooj!



... Jag säger då det..

---

Jag fick ett mejl från Elin Friberg idag! Blev hur glad som helst!
För 1. Man mejlar aldrig längre som man kunde göra förut, ni vet, när man gick från brevvänner till mejlvänner.
och 2. Det är så sällan vi hörs, så när vi väl hörs blir vi så glada, och har så mkt att säga att vi knappt får ur oss nånting, (som när vi möttes på dansgolvet på Hantis i julas, det var mest jääääättehöga skriik i fallsätt blandat med kramar)
3. Hon hade världens bästa förslag!

Först var det mest snack om hur mår du? hur går det med pojkvännen som jag inte kom ihåg vad han hette?, fast han heter samma som hennes pappa och ett av hennes ex. Jobbar du kvar på ditt gamla jobb? Vad ska du göra i framtiden och sedan kom nog det mest briljanta som någonsin har ploppat ur elins mun..
... En av dom familjerna som brukar va hos er på midsommar, ägde inte dom ett hotel eller två i nåt varmt land i södern?? Ska vi inte åka dit och jobba?

och det gör dom ju! Elin har besvarat alla mina frågetecken med när, hur och eehm.. när jag ska utnyttja Hasses hotell nere på Gran Canaria. Eller nästan alla frågor iaf..
Det är ju perfekt! Det är ju hon och jag som ska åka dit!
(oj, nu känner jag att jag försummar Linn ganska jättemkt :( Det var inte så bra! Jag vet att du vill åka utomlands! Vi får prata om det här på söndag!! )

Elin har iaf fått förlängt på sitt jobb fram till Augusti och vill åka iväg nånstans utomlands och jobba 1 månad eller två! Då kanske man känner sig mogen för det igen! Jag har ju alltid pratat om att åka ner till Hasse o jobbat men det har inte varit rätt tillfälle än. Först gick man ju i skolan, men även efter studenten hade jag nog inte riktigt smällt Italienpraktiken än! Utan ville skaffa mig lite jobberfarenhet här i Sverige först. Sen har det kommit andra saker emellan.

Jobbet på Spring fick jag ju knappt en vecka efter studenten och det är inget jag bara vill kasta bort och utan tänker utnyttja det ett tag till! Det är verkligen ett jobb som är kanon för mig, även fast jag är rätt bra på att klaga på det oxå men ;) 
och sen kom sommaren och all frihet och galenskap med den! 
och med sommaren kom Anders och det kan ju ha varit det bästa.
Det här tror jag kommer bli hur bra som helst om det blir av! Inte nu, för än så länge är det för tidigt, men sen när vi känner att vi kan lämna någon månad till Gran Canaria utan allt för mkt hemlängtan.




 

det kan ju inte vara mycket som känns bättre än när ens förhållande till en pojke bara blir bättre för varje gång man ses, och för varje gång man pratar i telefon, och för varje gång man bara skickar ett mess. Det är så skönt att veta att allt är äkta när man tar det lugnt. Inte hasplar ur sig saker efter 2 veckor, utan att man väntar tills tillfället är så rätt att det knyter sig i magen.

Man går å väntar varje sekund man är ifrån varandra på att få ses igen. Det känns så bra nu.

Älskar dig Anders :)

Nu är farfar begraven..
Det känns ganska bra nu såhär i efterhand. Var grymt jobbigt då men så fort jag slängt ner rosen i graven, sagt hejdå farfar och lyssnat på alla andras fina ord om honom lättades en sten från mitt hjärta.

Det bästa med hela begravningen var att Klipp-olle stannade med kistan på kvarnbacken hemma hos farfar innan han körde vidare till kyrkan. Då fick vi chansen att säga hejdå, bara vi i närmaste familjen och farfar fick vara utanför sin kvarn en sista gång. Som Tina sa: det hade känts konstigt om dom bara åkt förbi..

och det hade det.

Tina lade en kvist från den stora tallen utanför kvarnen på kistan och Edvin hittade en tegelbit från kvarnen å lade brevid. När kyrkklockorna började ringa brast det och jag bara grät.. och grät.. jag hade gråtit på kvarnbacken oxå, men det blev annorlunda när jag hörde kyrkklockorna ringa, då var det verkligen dags.  

Nu ligger farfar brevid sin Marianne.. Efter 20 års längtan och väntan är dom tillsammans igen.