Sara Bjur

Vi satt i skiten idag igen.. =) Men men. Vi överlever. Man får se det från den ljusa sidan, det är ju kul att det går bra för Spring.

Jag träffade Gustav idag oxå! Kul som fan att ses igen. Var sjuukt länge sen. Tog en fika och käkade en macka på Sandys och snackade skit bara. Nice som fan. Det är dåligt att man inte håller kontakten bättre.

3 har klantat sig igen! Försäkringsbolaget har godkänt, men telefonjäveln ligger kvar i butiken och väntar på att bytas ut! HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ! Jag blir galen, det har gått två veckor och dom har inte ens funderat på att skicka in den. Det betyder att det kommer dröja minst 2 veckor till. Grattis! Pappa var helt galen igår.
Så här har det varit varje gång vi haft en telefon som behöver lagas eller så. Varje gång har den glömts bort i butiken och när man efter 2 veckor börjar fundera på vart den är och börjar luska. Ja då får man veta att den aldrig ens blev inskickat.
Hoppas jag får en bra telefon som kompensation..

En sak är lite konstigt.. När jag inte orkar prata i telefon eller inte har tid eller så. Då ringer alla, gärna på en o samma gång och vill hitta på saker och sådär. Igår ringde min telefon konstant, bara för att jag hade tänkt att vara hemma och ta det lugnt med mamma och gärna inte prata med någon utanför mitt hem. Folk var skittaggade på att gå ut och sådär idag och ville ses.
Men så idag, när jag försöker få tag i folk, då svarar ingen? Nehee.. Det blir så himla jobbigt det där. Vi är fan dåliga på att tajma telefonsamtal.. Dessutom är det ju aldrig någon som har pengar på mobilen så dom kan ringa upp heller.. :P
Jajja.. Sånt som händer.

.. Jaa, jag förstår verkligen att det inte är så lätt för någon som inte jobbar inom branchen att veta hur det är, och jag begär heller inte att folk ska göra det. Inte allt iallafall...

Men en sådan enkel sak som att skjuta in sin stol när man reser sig från bordet? Är det för mycket begärt av någon som jobbar på en restaurang? ok, jag får betalt för att vara där, servera er mat, duka av när ni är klara och faktiskt även skjuta in era stolar. Men den lilla saken tar så himla mkt ork och tid från en liten servitris från mig. Det kanske inte är så lätt att tänka sig in i, för det är ju faktiskt bara en stol man skiter i att skjuta in. Men när alla lunchgäster och alla konferansgäster på en dag skiter i det. Ja då brukar man lätt kunna komma upp i en del stolar. Ibland ser man oxå det här lite slappa, men tappra försöket som folk har gjort, men efter att man känt lite lätt att det tar emot då verkar gästerna tro att det inte går att skjuta in stolarna och då går dom istället.
Idag tror jag att jag sammanlagt gick och sköt in ungefär 60 stolar i konferansavdelningen efter lunchen bara för att ALLA! varenda en, känt den där lilla stöten mot ett bordsben och direkt tänkt.. Nej, det går inte.
Ni skulle förstå mig om ni gjort det själva, varje dag.
Skjuter man inte in stolen efter sig när man går från middagsbordet hemma heller eller? Står stolarna snett, mitt i köket när man ätit klart middagen? Skulle inte tro det.

Det finns så mkt trevliga och hjälpsamma gäster, men det finns då fan fler, ursäkta uttrycket, grisar till gäster. Man blir bara så matt, att man ler och önskar dom en trevlig kväll när dom går.
Folk tar så mkt för givet, självklart är jag där för gästen och jag gör ALLTID allt för att folk som kommer och äter på mitt jobb ska gå därifrån och tänka, fan va god maten var, och villken trevlig personal dessutom! Det är ju det man strävar efter! Nöjda gäster. Men det är så ofta som man tydligen inte räcker till, vad man än gör.
Som förra veckan hade vi två damer som var och åt lunch på Spring, vi satt i skiten så inåt helvete och sprang som idioter för att hinna med allt! och dom här stackars damerna hade blivit satta i baren för att hela matsalen var fullsmockad så jag försökte göra det där lilla extra för dom eftersom jag tyckte så synd om dom. Jag sprang och hämtade mer ris, fixade extra bröd, gjorde caffe latte. Men hela tiden var det ändå bara så jävla FEL! Det var för mkt skum på latten, man fick inget tack för att jag fixade mera mat och när dom sen ska gå frågar en av mina kollegor om dom ville ha med sig varsin liten Plopp på vägen. (ni vet, sån där godisplopp) och det var lixom en liten bonus, ingenting som vi överhuvudtaget är tvugna att ge gästerna när dom går eller nåt. Då får hon till svar:
Ja du! (låter extremt nedlåtande, som typ flicka lilla..) Det hade ju suttit fint till Kaffet! Lite sent nu va. och så går dom. Vi bah tittade på varandra och gapade. Förlåt då.. Det var inte mening att vara snäll. Ska aldrig hända igen lixom!

När jag går på restaurang försöker jag alltid hjälpa servisen, genom att se till att sitta ordentligt på stolen med den inskjuten (alltså, inte på längst ut på kanten så att stolen står precis där servicen hela tiden försöker komma fram), jag flyttar alltid på mig när dom ska försöka ställa ner min tallrik, jag skjuter in stoljäveln efter mig när jag går. Alla dom här småsakerna, som gör hela servislivet till ett helvete om dom inte sköts.. Jag vet, det är lätt för mig att tänka på som gör det själv varje dag. Men ändå! liiiiiite jävla vett o etikett har väl folk? Särskilt dom här översittarkontorssnubbarna som äter hos oss! Borde inte dom förstå? nehe, inte det.

Men jag är inte bitter! För jag går varje dag till jobbet med inställningen att hela tiden bli bättre, se till att gästerna är nöjdare och det är dom här trevliga, gulliga gästerna som man kommer ihåg varje eftermiddag när man går hem. Så jag överlever.. Det gör jag. Men nån! Nåån kan väl tänka på det, en gång bara?

Imorn har vi sammanlagt 108 konferansgäster, varav 72 av dom är ett och samma sällskap. Tror ni NÅN kommer skjuta in sin stol efter sig när dom går? Nej, inte jag heller! Men det gör inte, för jag gör det efter dom! och jag ska vara så himla glad! och fatserveringen ska gå så himla bra! och inte någon ska få hinna be om mer potatis eller vatten för att man inte hinner med! För jag ska hinna allt! och alla ska gå därifrån och vara så himla nöjda och tänka:
Fan vilken god mat och guuud va trevlig servicen var!