Sara Bjur

Jag tycker om människor som förstår andra människor.
En sån människa är Charlotta Lindgren. Den människan har lixom förstått mig från första dagen vi träffades. Hon fick mig lixom att.. hm.. öppna ögonen och inse att, det finns faktiskt de människor som VILL hjälpa mig och VILL lära mig någonting. Det känns tryggt att ha en sån människa i sin närhet. Jag har alltid upplevt att hästfolk bara skiter i mig och tycker att jag är nåt jävla medel, som betalar för min ridning men som man inte behöver lära nåt.

Då är det bra att sånna som Lotta finns. Hon är alltid trevlig, ser alltid till att jag får vara med och titta och peta. Bara en sån liten sak som att jag fick en hundring av henne igår för att jag ridit två hästar, kört med trumpern på två och magnetat en. "Som en liten uppmuntran" "Jag tycker man ska belöna folk när de hjälper till, även om det inte är med så mycket". Sånna där människor skulle hästvärlden må så himla mycket bättre av om dom blev fler. 

Se bara på Jim och Sussie. Fy fan va vi har slitit hos dom och iof, har vi haft jävligt kul och jag har lärt mig sjukt mkt. Men ändå. Vi har varit där på "20 dagars praktik". Vi har jobbat dygnet runt, alltifrån mellan 10 - 16 timmar per dag + helger och efter att praktiken varit slut har vi om man räknat ihop det jobbat 28 dagar, som praktikanter. Utan ens en liten tia som tack för hjälpen. Vi har ALDRIG klagat när vi jobbat som om vi vore betalda anställda när som helst, vart som helst, till och med varit barnvakter om kvällarna när vi igentligen har slutat och tänkt gå o lägga oss tidigt. Men ändå har vi aldrig fått någonting som tack.. och jag har tagit det. Jag har inte klagat.. men ibland känner man att det är nog. Man vill inte ta hur mkt skit som helst. Jag orkar inte leva ett liv som går enbart ut på "just smile and wave" hela tiden. Tacka och ta emot.

Därför tackar vi för att sånna människor som Lotta har skapats, som tänker på alla. Hon behövs för att man ska orka fortsätta.

Tack Lotta!
*********






<Ett litet halvår tidigare>