Kärlek och psykiska sammanbrott.
Här har vi henne! Hon med den goda turen..
Det sägs ju att, har man tur i spel har man otur i kärlek och har man tur i kärlek, då har man otur i spel.
Men jag har då inte tur i något av det. Spel har aldrig varit min grejj, särskillt inte om det involverar bollar. Så det har jag aldrig förväntat mig något av.
Men lite kärlek tänkte jag väl att jag skulle kunna få att fungera, en liten stund iallafall. och det fick jag!
Jag träffade den underbara, den blonda Viktor. När blev vi tillsammans? Ingen vet, varken han eller jag. Men efter att vi varit på Dan´s land träffades vi inte på några veckor. Förens förra tisdagen 18/7. Kan det varit då?
Hur som helst, så har jag under hela tiden vetat om att den 6:e augusti kl. 17.45 åker han till Boden, för att göra lumpen i 11 månader. Men jag tänkte väl att jag skulle överleva det. Att det inte skulle behöva bli en sån stor grej. Men det är det påväg att bli, och det kommer det att bli. Just nu sitter jag ute på landet och slösar 1 av mina 9 sista dagar på två månader tillsammans med honom, utan honom. och mamma tycker jag ska stanna till onsdag. Tjenare kungen.
Jag klarar inte av att prata med någon om att han åker utan att näst intill bryta ihop. och jag väntar fortfarande på den dagen då jag inte kan hålla igen längre. nu är den nära.
Hur ska jag kunna stå där och och se honom i ögonen och säga hejdå och veta att jag inte kommer att få kramas med honom, och pussa på honom på minst 2 månader utan att gråta. Jag orkar inte med kärlek. Det är så underbart när det är bra men när dåliga saker händer då mår man skit..
Den här sista veckan ska vara den bästa! och ett problem är inte ett problem förens det har inträffat eller?
Det sägs ju att, har man tur i spel har man otur i kärlek och har man tur i kärlek, då har man otur i spel.
Men jag har då inte tur i något av det. Spel har aldrig varit min grejj, särskillt inte om det involverar bollar. Så det har jag aldrig förväntat mig något av.
Men lite kärlek tänkte jag väl att jag skulle kunna få att fungera, en liten stund iallafall. och det fick jag!
Jag träffade den underbara, den blonda Viktor. När blev vi tillsammans? Ingen vet, varken han eller jag. Men efter att vi varit på Dan´s land träffades vi inte på några veckor. Förens förra tisdagen 18/7. Kan det varit då?
Hur som helst, så har jag under hela tiden vetat om att den 6:e augusti kl. 17.45 åker han till Boden, för att göra lumpen i 11 månader. Men jag tänkte väl att jag skulle överleva det. Att det inte skulle behöva bli en sån stor grej. Men det är det påväg att bli, och det kommer det att bli. Just nu sitter jag ute på landet och slösar 1 av mina 9 sista dagar på två månader tillsammans med honom, utan honom. och mamma tycker jag ska stanna till onsdag. Tjenare kungen.
Jag klarar inte av att prata med någon om att han åker utan att näst intill bryta ihop. och jag väntar fortfarande på den dagen då jag inte kan hålla igen längre. nu är den nära.
Hur ska jag kunna stå där och och se honom i ögonen och säga hejdå och veta att jag inte kommer att få kramas med honom, och pussa på honom på minst 2 månader utan att gråta. Jag orkar inte med kärlek. Det är så underbart när det är bra men när dåliga saker händer då mår man skit..
Den här sista veckan ska vara den bästa! och ett problem är inte ett problem förens det har inträffat eller?
Kommentarer
Postat av: Weronika
Jag vet hur det känns att ta farväl till någon man älskar. och jag vet hur det känns att vänta. och vänta och vänta och vänta....
Postat av: Cyniker och Idealist
Men nu får du ju se fram emot långa suktande brev från Norrlands skogar. Och så kommer sedan han som förhoppningsvis inte sett en flicka på veckor att ta dig med storm på permitionerna.
Gå hemma och sjung "Min Soldat" medan din käre Viktor vaktar rikets gränser. Jätteromantiskt!
Trackback