What´s colder, then being cold? ICECOLD!
GAAH, genomfrusen! jag är sådär iskall så att man får ont i ryggen, för att det känns som att benmärgen har frusit. Skönt. Kom precis hem från stallet, shit pommes va kallt det börjar bli nu. och det värsta utav allt! Det här är bara början på många iskalla vinterdagar i stallet. mjäääk. Idag fick man lixom känna på varför man ibland, förut, när jag höll på massor med hästar undrade vad fan jag egentligen höll på med.
Hur jag pallade med hästkrakarna. Sen att man, när man väl börjar tänka på hur söta pownysarna är och det knyter sig i hjärtat när man ser dom framför sig inser man varför man står ut men men.
Hur som helst, jag hade planerat den här dagen väl. Bett om att få gå tidigare från jobbet, fått kockarna att laga tidigt lunch till oss alla och sen satt mig på 4:an utanför jobbet för att påbörja min relativt långa resa ut till stallet för att komma ut tidigt, Kunna rida i ridhuset i lugn och ro, ta god tid på mej i stallet, mocka, kanske smörja uttrustningen och allt sånt där ni vet. Men jag blev försenad, bara för att jag rökte en cigg med Rosie innan jag gick satte jag mig på bussen efter den jag borde tagit, missade tunnelbanan och därmed min buss från brommaplan ut till stallet. KUL! Jag kom till brommaplan 15:11, bussen gick 15:10. Så jag fick vackert sätta mig och vänta på nästa som gick 15:54. Det var ruskigt kyliga 44 minuter.
Stallet gick bra, powny var ganska lydig. Jag gjorde nog de mesta felen egentligen. han var lite stissig för att det blåste. För inte fan hann jag rida i ridhuset heller.
Hemresan var ju inte direkt varmare. Jag tappade min mössa på vägen till bussen och hann inte gå tillbaka och leta efter den :( :(
Det var så mörkt på vägen från stallet till bussen att jag inte såg vägen, ni anar inte känslan när man går, ser ingenting och helt plötsligt känner hur man trampar ut i snårskogen åt helt fel håll. HAHA, tillslut försökte jag tappert lysa med min värdelösa mobil. Det underlättade färden lite.
När jag tillslut landade hemma på hötorget började det regna. Iskalla regndroppar som gjorde ont att få på sig. Väl framme vid trappen upptäckte jag att rulltrappan fortfarande var avstängd så jag fick vackert trippa upp för hela Olof palme-trappan. Eftersom mina ben redan var möra från ridningen kan ni ju tänka er mig de sista trappstegen.
Det var INGEN skön känsla!
Huttrande skakar jag fram till porten och trycker Anders portkod(?!?!) och undrar varför i helvete jag inte kommer in genom portjäveln och varför inte Moder Jord kunde vara lite barmhärtig mot små frusna flickor som jag. Jag trycker koden flera ggr, sådär som jag alltid får göra när jag ska in i Anders port för att den aldrig vill släppa in mig på första försöket. Efter ett antal försök inser jag att jag helt förgäves har stått och tryckt fel portkod. Skrattar högt åt mig själv och byter portkod.
Nu sitter jag här och äter ris och yaki nikki (hur fan det nu stavas) för ungefär tredje dagen i rad. Känner mig lite som husgrisen på en bondgård som får alla rester. Det här tog pappa nämligen hem från jobbet förut efter att ha serverat det som personalmat till sin personal. Haha. Men det är gott och jag är hungrig.
Jag börjar tina nu och sitter och skrattar åt mig själv för att jag lever ett så knäppt liv.
Sen ska jag nog bada.
och föresten! jag hittade min almenacka idag! Gudskelov. Den låg på jobbet, som jag hoppades! Mitt liv är räddat igen!
Hur jag pallade med hästkrakarna. Sen att man, när man väl börjar tänka på hur söta pownysarna är och det knyter sig i hjärtat när man ser dom framför sig inser man varför man står ut men men.
Hur som helst, jag hade planerat den här dagen väl. Bett om att få gå tidigare från jobbet, fått kockarna att laga tidigt lunch till oss alla och sen satt mig på 4:an utanför jobbet för att påbörja min relativt långa resa ut till stallet för att komma ut tidigt, Kunna rida i ridhuset i lugn och ro, ta god tid på mej i stallet, mocka, kanske smörja uttrustningen och allt sånt där ni vet. Men jag blev försenad, bara för att jag rökte en cigg med Rosie innan jag gick satte jag mig på bussen efter den jag borde tagit, missade tunnelbanan och därmed min buss från brommaplan ut till stallet. KUL! Jag kom till brommaplan 15:11, bussen gick 15:10. Så jag fick vackert sätta mig och vänta på nästa som gick 15:54. Det var ruskigt kyliga 44 minuter.
Stallet gick bra, powny var ganska lydig. Jag gjorde nog de mesta felen egentligen. han var lite stissig för att det blåste. För inte fan hann jag rida i ridhuset heller.
Hemresan var ju inte direkt varmare. Jag tappade min mössa på vägen till bussen och hann inte gå tillbaka och leta efter den :( :(
Det var så mörkt på vägen från stallet till bussen att jag inte såg vägen, ni anar inte känslan när man går, ser ingenting och helt plötsligt känner hur man trampar ut i snårskogen åt helt fel håll. HAHA, tillslut försökte jag tappert lysa med min värdelösa mobil. Det underlättade färden lite.
När jag tillslut landade hemma på hötorget började det regna. Iskalla regndroppar som gjorde ont att få på sig. Väl framme vid trappen upptäckte jag att rulltrappan fortfarande var avstängd så jag fick vackert trippa upp för hela Olof palme-trappan. Eftersom mina ben redan var möra från ridningen kan ni ju tänka er mig de sista trappstegen.
Det var INGEN skön känsla!
Huttrande skakar jag fram till porten och trycker Anders portkod(?!?!) och undrar varför i helvete jag inte kommer in genom portjäveln och varför inte Moder Jord kunde vara lite barmhärtig mot små frusna flickor som jag. Jag trycker koden flera ggr, sådär som jag alltid får göra när jag ska in i Anders port för att den aldrig vill släppa in mig på första försöket. Efter ett antal försök inser jag att jag helt förgäves har stått och tryckt fel portkod. Skrattar högt åt mig själv och byter portkod.
Nu sitter jag här och äter ris och yaki nikki (hur fan det nu stavas) för ungefär tredje dagen i rad. Känner mig lite som husgrisen på en bondgård som får alla rester. Det här tog pappa nämligen hem från jobbet förut efter att ha serverat det som personalmat till sin personal. Haha. Men det är gott och jag är hungrig.
Jag börjar tina nu och sitter och skrattar åt mig själv för att jag lever ett så knäppt liv.
Sen ska jag nog bada.
och föresten! jag hittade min almenacka idag! Gudskelov. Den låg på jobbet, som jag hoppades! Mitt liv är räddat igen!
Kommentarer
Trackback