Sara Bjur

imorse gick jag upp alldeles för tidigt bara för att jag vet hur lycklig min söta kusin blir.
Igår ringde telefonen vid 20.00 - 21.00 tiden, det var Johanna.
-Heeej! Jag ska tävla imorrn, vill du komma och titta?
Jag blev helt varm i hjärtat när hon berättade om vilka klasser det var.  "det är 30-, 40-, 50-, 60- och 70-cm hoppning". hon var så exalterad, hon skulle hoppa 40 cm på Rodrigo, och där var hon tvungen att sticka in "Ja, som jag tävlade sist i 30 cm hoppning och fick rosett". Min lilla mini-johanna har börjat tävla..
.. Blåbärshoppning, det är 30 och 40 centimeter, och man behöver bara komma runt felfritt för att få en rosett.
Men vadå! Man betalar en startavgift och får en rosett om man rider felfritt. då är det ju en Clear Round.

Min Johanna tävlar.

och jag kan säga att det var värt varenda trött minut imorse för hon ägde! Det var två andra tjejer innan henne som oxå hoppade Rodd. Men de tjejerna vägrade ut sig på 3 hindret. Så en stund innan hon skulle gå ner på banan för att sitta upp på sin häst gick hon fram till Mig och Elin och man såg hur nervös hon var. Hon ställde sig och tittade med hjälpsökande ögonpå oss, så jag, (likt en stolt ponnymorsa) la mina händer på hennes axlar och sa:
"när du rider upp mot det tredje hindret driver du på honom allt vad du bara kan och ger honom två spörapp, jag vet att du klarar det!"
och då log hon... och det var länge sen jag såg henne så stolt.
Min Johanna släppte ner axlarna och rusade efter Sara-elin och hennes andra kompisar, trampade in i padocken med bestämda steg, satt upp på hästen, travade runt i volter som en proffsryttare, fick startsignal och sen bara red hon, i en jämn och framåt galopp. Jag har aldrig sett henne så beslutsam som idag. jag och Elin var så nervösa att vi höll på att krackelera där vi stod på läktaren när hon red upp mot tredje hindret. Hon skulle bli så besviken om jag såg henne vägra ut sig.
Men så fort hon vänt upp och var påväg rakt mot det tredje satte hon sig tillbaka, höll om allt vad hon kunde med skänklarna, gav rodd dom där två spörappen och fick över honom! Galant.
Det bara glittrade om henne och vi kunde in låta bli att jubla.
Sen kom sista hindret. Det sista hindret, hon red en lite dålig väg och kom ganska nära den högra stolpen och där såg Rodd sin chans att förstöra en tredje liten flickas lycka. Jag såg paniken i Johannas ögon, dom sa: Neeej inte på sista hindret. Men då gjorde hon det igen, knep om med benen och röt NEJ. och han hoppade.

Alla bara jublade, inte minst jag och Elin.


Det här var blåbärshoppning i klassen 40 cm på köpings ridskola. Min Johanna är bara 8 år. Men det här var lika stort som om hon varit 16 år och hoppade finalen i 110 cm klassen i globen. Jag är stolt. och jag är glad att göra henne stolt.