Skrämmande vanesak
Häromdagen fick jag veta hur farligt och otäckt och ledsamt det kan vara att ta saker för givet, att inte utveckla och att falla in i vanor.
Det skrämde mig så mycket att jag grät.
Massor, först inombords men sen utåt med.
Jag håller på att öva mig, som jag brukar säga.
Jag ska bli bättre och använda de små grå jag faktiskt har i huvudet. Vara lite kreativ och överraska och hjälpa. Hoppas att det räcker till. För jag vill inget hellre än att räcka till. För alla och för speciella.
Nu är det ett litet orosmoment. Det där med att räcka till. Men jag tror det blir bra nu, bara det inte blir för mycket och löljigt!
Det skrämde mig så mycket att jag grät.
Massor, först inombords men sen utåt med.
Jag håller på att öva mig, som jag brukar säga.
Jag ska bli bättre och använda de små grå jag faktiskt har i huvudet. Vara lite kreativ och överraska och hjälpa. Hoppas att det räcker till. För jag vill inget hellre än att räcka till. För alla och för speciella.
Nu är det ett litet orosmoment. Det där med att räcka till. Men jag tror det blir bra nu, bara det inte blir för mycket och löljigt!
Kommentarer
Trackback